Oz Rock - Del 6
Mainstrempop var inget undantag i Australien. Men Black Sorrows får nog ändå sägas tillhöra de bättre.
BLACK SORROWS – HOLD ON TO ME - 1988
Black Sorrows fick oförtjänt gott rykte efter sin hitlåt Hold On To Me 1988. Men så himla rolig tycker inte jag deras album med samma namn är. Ganska alldaglig gitarrpop med snygg stämsång och småtrevliga melodier, men inte mycket mer.
Förmodligen är Black Sorrows bättre än så. Men jag har nog retat upp mig på att sångaren Joe Camilleri här låter som en nästan exakt kopia av Van Morrison. Och Van The Man har jag redan tretton eller fjorton LP-skivor med...
Om Camilleri nöjt sig med det vore det väl frid och fröjd. Men när Black Sorrows dessutom mer eller mindre kopierar soundet från Van Morrisons låtar på mitten av 80-talet, alltså på skivor som A Sense Of Wonder, Beautiful Vision och Poetic Champions Compose, då blir jag lite irriterad.
Nånstans har jag också hört att Camilleri, som spelat bland annat med Jo Jo Zep & The Falcons, fick sparken från ett av sina tidigare band för att han lät lite för mycket som Mick Jagger...
Här har han tydligen hittat en ny hjälte.
Men det där ”onda ögat” är troligen högst personligt, för Black Sorrows album Hold On To Me är nog inte dumt alls om jag ska försöka vara lite objektiv. Det är bra pop med countrystänk helt enkelt och Camilleri låter inte som Van Morrison hela tiden. Men förvänta dig inga större överraskningar.
Nr: xxxx/2222 (skivan har fått lämna samlingen)
Mainstrempop var inget undantag i Australien. Men Black Sorrows får nog ändå sägas tillhöra de bättre.
BLACK SORROWS – HOLD ON TO ME - 1988
Black Sorrows fick oförtjänt gott rykte efter sin hitlåt Hold On To Me 1988. Men så himla rolig tycker inte jag deras album med samma namn är. Ganska alldaglig gitarrpop med snygg stämsång och småtrevliga melodier, men inte mycket mer.
Om Camilleri nöjt sig med det vore det väl frid och fröjd. Men när Black Sorrows dessutom mer eller mindre kopierar soundet från Van Morrisons låtar på mitten av 80-talet, alltså på skivor som A Sense Of Wonder, Beautiful Vision och Poetic Champions Compose, då blir jag lite irriterad.
Men det där ”onda ögat” är troligen högst personligt, för Black Sorrows album Hold On To Me är nog inte dumt alls om jag ska försöka vara lite objektiv. Det är bra pop med countrystänk helt enkelt och Camilleri låter inte som Van Morrison hela tiden. Men förvänta dig inga större överraskningar.
Nr: xxxx/2222 (skivan har fått lämna samlingen)
Oj, oj, oj... den här skivan har man sett i många reabackar och på många loppisar. Jag minns (precis som du) att detta band hyllades av en del kritiker i slutet av 80-talet, under den där perioden då det var inne med ausraliensisk rock. Och jag minns också att jag hörde några låtar med dem och tyckte de var ganska slätstrukna och trista.
SvaraRadera