ELTON JOHN – GOODBYE YELLOW BRICK ROAD - 1973
Jag måste säga att inledningen på Elton Johns Goodbye Yellow Brick Road är något av det pampigaste och snyggaste jag hört. Starten med instrumentala Funeral For A Friend, Love Lies Bleeding och sen Candle In The Wind är rätt läcker. Det gjorde Elton John bra!
En del påstår att Elton John aldrig blev bättre än med Goodbye Yellow Brick Road, dubbelalbumet från 1973. Att det skulle vara hans White Album eller Sgt Pepper.
Det är många år sedan jag spelade den här skivan och verkligen lyssnade på låtarna. Då var den verkligen som det sägs, ett briljant popalbum och det bästa som fanns*.
Idag tycker jag lite annat. Delvis kan jag fortfarande hålla med. Här finns massor med bra låtar, Candle in the Wind, Bennie and the Jets, Your Sister Can´t Twist och ett gäng till. Mitt problem med den här dubbeln idag är just att det är en dubbel.
Elton John hade redan innan Goodbye Yellow Brick Road svårt att göra en HEL bra LP. Ofta blev det bara ett par riktigt vassa låtar, och sen en massa utfyllnad (Jag kan väl konstatera att det där hållit i sig genom alla år för honom.
Säg en enda av hans plattor som håller hela vägen). Att då göra ett dubbelalbum gör naturligtvis inte saken bättre. Idag tål Goodbye Yellow Brick Road inte en kritisk granskning. Det finns en hel del mindre bra grejer, som åtminstone inte jag uppfattade då.
Jamaica Jerk-Off tycker jag är nästan pinsam. The Ballad of Danny Bailey småtråkig. Och Dirty Little Girl är rätt billig. Till exempel...
Jag tror Goodbye Yellow Brick Road skulle kunnat bli Elton Johns Sgt Pepper. Om han nöjt sig med en enkel-LP.
Nr: 1019/2222
* ”Det bästa som fanns”...Nåja, det där växlade ungefär varannan vecka...det gör det fortfarande...
Jag måste säga att inledningen på Elton Johns Goodbye Yellow Brick Road är något av det pampigaste och snyggaste jag hört. Starten med instrumentala Funeral For A Friend, Love Lies Bleeding och sen Candle In The Wind är rätt läcker. Det gjorde Elton John bra!
Det är många år sedan jag spelade den här skivan och verkligen lyssnade på låtarna. Då var den verkligen som det sägs, ett briljant popalbum och det bästa som fanns*.
Idag tycker jag lite annat. Delvis kan jag fortfarande hålla med. Här finns massor med bra låtar, Candle in the Wind, Bennie and the Jets, Your Sister Can´t Twist och ett gäng till. Mitt problem med den här dubbeln idag är just att det är en dubbel.
Säg en enda av hans plattor som håller hela vägen). Att då göra ett dubbelalbum gör naturligtvis inte saken bättre. Idag tål Goodbye Yellow Brick Road inte en kritisk granskning. Det finns en hel del mindre bra grejer, som åtminstone inte jag uppfattade då.
Jamaica Jerk-Off tycker jag är nästan pinsam. The Ballad of Danny Bailey småtråkig. Och Dirty Little Girl är rätt billig. Till exempel...
Jag tror Goodbye Yellow Brick Road skulle kunnat bli Elton Johns Sgt Pepper. Om han nöjt sig med en enkel-LP.
Nr: 1019/2222
* ”Det bästa som fanns”...Nåja, det där växlade ungefär varannan vecka...det gör det fortfarande...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar