New Orders experiment med techno

NEW ORDER – POWER CORRUPTION & LIES - 1983

Joy Division hörde aldrig till mina favoritband. De var alldeles för dystra och deras musik kändes bara negativ. Synthpop har heller aldrig varit min grej.
Jag antar att det då låter märkligt när jag nu påstår att New Orders album Power Corruption & Lies är ganska intressant*?

Okej, det är fortfarande ”negativ” musik i mina öron, knappast sånt jag blir lyrisk eller känner mig det minsta lycklig av att höra. Och det låter ganska plastigt... Men skivan är ändå spännande.

Förmodligen mest för att det låter väldigt mycket mer genomtänkt, smartare, än mycket annan synthpop från 80-talet. Den här musiken har absolut inget ned den tidens hitlistepop och band som Duran Duran eller Spandau Ballet att göra.

New Order förknippas gärna med housemusik, den tidiga technon och synthpop. På den här skivan, som är en av gruppens allra tidigaste, har de precis börjat experimentera med de där företeelserna.

Därför är det lite råare, lite mer vågat och mer...kan man säga punkigt..? (utan att det för den skull har det minsta med punk att göra), än det som skulle komma senare från New Order. Och väldigt långt från deras ”Ibiza-sound”.

Jag har inte en aning om vad New Orders fans tycker om den här skivan. Men om jag ska välja nån platta med bandet, då får det bli den här.

Nr: 1124/2222

* Joy Division blev New Order efter Ian Curtis död.