OINGO BOINGO – ONLY A LAD - 1981
Man behöver inte känna sig misslyckad eller bli förtvivlad om man inte hört talas om amerikanska överljudssynthgänget Oingo Boingo.
För det första är det skitjobbigt att lyssna på...
För det andra är det svårt att lista ut om det är parodi eller seriöst...
Och till sist var nog aldrig Oingo Boingo särskilt kommersiellt lagda.
Möjligtvis borde man känna till Danny Elfman, han som gjorde signaturen till The Simpsons och musiken till långfilmen. Det är han som ligger bakom Oingo Boingo.
Oingo Boingo får nog sägas vara ett mycket udda musikaliskt experiment. Man skulle kunna jämföra dem med band som Devo och video-killed-the-radiostar-popgänget Buggles, men inte alls lika mainstream.
Det är pop i överljudstempo, ungefär som Sparks på sin tid, men syntetiskt och väldigt mer oberäknerligt. Oingo Boingo lägger för säkerhets skull också till new wave, ska, metal och jazz i sin musik.
Only A Lad är gruppens första album, en garanterat jobbig upplevelse, där det säkert finns flera bra poplåtar. Det är bara det att jag inte har lyckats lista ut vilka... Här finns dock en synnerligen speciell version av Kinkslåten You Really Got Me.
Nr: 1089/2222
Man behöver inte känna sig misslyckad eller bli förtvivlad om man inte hört talas om amerikanska överljudssynthgänget Oingo Boingo.
För det första är det skitjobbigt att lyssna på...
För det andra är det svårt att lista ut om det är parodi eller seriöst...
Och till sist var nog aldrig Oingo Boingo särskilt kommersiellt lagda.
Oingo Boingo får nog sägas vara ett mycket udda musikaliskt experiment. Man skulle kunna jämföra dem med band som Devo och video-killed-the-radiostar-popgänget Buggles, men inte alls lika mainstream.
Only A Lad är gruppens första album, en garanterat jobbig upplevelse, där det säkert finns flera bra poplåtar. Det är bara det att jag inte har lyckats lista ut vilka... Här finns dock en synnerligen speciell version av Kinkslåten You Really Got Me.
Nr: 1089/2222
Du tar upp ännu ett av dessa band jag minns att man läste om under tidigt 80-tal; ett av de där "hippa, nya, spännande" banden som av trendriktiga musikskribenter beskrevs som "intressanta och nyskapande".
SvaraRaderaSjälv var jag i början av 80-talet tonåring och bodde i en medelstor svensk stad. Både ekonomin och utbudet av välsorterade skivbutiker var begränsat. Följaktligen lyckades jag aldrig lyssna på alla de där spännande, nya banden. Många av dem, t.ex. Oingo Boingo, blev aldrig mer än namn jag såg i musiktidningar.
Så här i efterhand inser jag att jag nog inte missade så mycket. En stor del av den "alternativa" eller "experimentella" rockmusik som gjordes i början/mitten av 80-talet framstår idag som olidligt pretentiös och i praktiken olyssningsbar. Oingo Boingo verkar av din beskrining att döma kunna räknas till denna kategori.
tycker du sammanfattat det bra...
SvaraRadera