Oz Rock IV – Del 6
Dags för ett gammalt garagerockband att bli vuxna kanske...
HOODOO GURUS – BLOW YOUR COOL - 1987
Jag har precis lyssnat igenom Hoodoo Gurus album Blow Your Cool! Från 1987. Jag kan väl inte direkt säga att jag är besviken. Men jag hade höga förväntningar efter skivan innan, lysande, briljanta, energiska Mars Needs Guitars från 1985. Så blev det inte...
Inte för att det här är en dålig platta, nä nä...
Blow Your Cool är bra mycket bättre än mycket annan rock i samma stil från mitten av 80-talet.
Och Hoodoo Gurus blåser på rätt ordentligt på sina ställen. Det finns flera rätt tuffa rockers, som Out That Door, Good Times och Where Nowhere Is. Men det är något som saknas.
Den där blixtrande opolerade energin och vilda halvpunkiga spelglädjen, som fanns på Mars Needs Guitars och Stoneage Romeos verkar inte vara där. Det är inte garagerock längre, det är snygg powerpop.
Någon, någonstans, verkar ha snyggat till och putsat upp de här australiensiska rockhjältarna för att passa in den allmänna mallen av ”bra” 80-talsrock...eller nåt sånt... Blow Your Cool är lite småtråkig...
Nr: 1320/2222
Dags för ett gammalt garagerockband att bli vuxna kanske...
HOODOO GURUS – BLOW YOUR COOL - 1987
Jag har precis lyssnat igenom Hoodoo Gurus album Blow Your Cool! Från 1987. Jag kan väl inte direkt säga att jag är besviken. Men jag hade höga förväntningar efter skivan innan, lysande, briljanta, energiska Mars Needs Guitars från 1985. Så blev det inte...
Och Hoodoo Gurus blåser på rätt ordentligt på sina ställen. Det finns flera rätt tuffa rockers, som Out That Door, Good Times och Where Nowhere Is. Men det är något som saknas.
Någon, någonstans, verkar ha snyggat till och putsat upp de här australiensiska rockhjältarna för att passa in den allmänna mallen av ”bra” 80-talsrock...eller nåt sånt... Blow Your Cool är lite småtråkig...
Nr: 1320/2222
Din beskrivning av denna platta stämmer väl in på många av de band som kom fram i 80-talets garagerock-våg. När band från denna scen skulle göra sin andra eller tredje platta ville de ofta framstå som lite mer seriösa och mogna. Kanske ville de också bli mera kommersiellt gångbara och nå en bredare publik. Resultaten blev ofta lite småtrista och slätstrukna.
SvaraRaderaJag tänker t.ex. på svenska The Nomads, vars två första mini-LP var helt fantastiska men som sedan tappade en del av den glöd och energi som fanns på de tidiga skivorna. jag tänker även på amerikanska band som Gun Club och The Fleshtones.
Problemet är väl att garagerockens charm ligger just i det primitiva och ruffiga. Om man försöker utveckla eller förfina denna genre är det inte längre garagerock. Då blir det istället något slags slätstruken och lite tråkig mainstream-rock.
Du har helt rätt där. Hoodoo Gurus och Nomads är bara några exempel bland många.
SvaraRadera