JETHRO TULL – THIS WAS - 1968
En gång i tiden, för inte så länge sen egentligen, låg det ett litet antikvariat på Smedjegatan i Jönköping. Butiksinnehavaren gillade blues och sålde begagnade LP-skivor. En gång i tiden började Jethro Tull som ett halvhyfsat bluesband. Så det var väl inte så konstigt att jag hittade gruppens första album, This Was, i den butiken.
Jag tycker bäst om Tulls plattor från 70-talet, då gjorde de odödliga saker som Thick as a Brick, Stand Up, Aqualung och Heavy Horses. Men jag gillar Ian Anderson när han lirar blues också.
Inte för att This Was innehåller nån särskilt bra blues. Jag är rätt säker på att om bandet fortsatt på det spåret skulle de hamnat på samma återvändsgata som Chicken Shack och andra såna där bluesrockers.
Jag gillar This Was för att den ändå måste anses vara rätt vågad. Jag menar, för fan vi snackar 1968, då var progrocken knappt ”uppfunnen” och allt skulle låta som Beatles. Men det gör inte det här. Och det är kul. För Ian Anderson är redan här långt ut på kanten.
Jag tycker plattan till vissa delar rent av är lite psykedelisk, lyssna bara på Serenade for a Cuckoo. Det bluesjammet kunde varit hämtat direkt från San Francisco.
Tycker väl i och för sig att Ian kunde nöjt sig med ett sånt jam...så bra är det inte hela vägen, eller...
Men This Was lär ha sålt rätt bra. Jethro Tull hade tydligen redan tidigt skaffat sig rykte om att vara ett ruggigt bra liveband, så det var väl därför.
Mina favoriter är A Song For Jeffrey och My Sunday Feeling. Förklaringen till är kanske att det är låtar som hängt med även under senare år, på samlingsplattor och sånt.
Äh va tusan. Bluesjammen Serenade For a Cuckoo och Cat´s Squirrel är bra de med. Jag ger mej.
Sen var det väl också här Jethro Tull grundade sitt rykte som skogstroll. Det räcker med att kolla på omslaget för att inse det.
Nr: 1380/2222
En gång i tiden, för inte så länge sen egentligen, låg det ett litet antikvariat på Smedjegatan i Jönköping. Butiksinnehavaren gillade blues och sålde begagnade LP-skivor. En gång i tiden började Jethro Tull som ett halvhyfsat bluesband. Så det var väl inte så konstigt att jag hittade gruppens första album, This Was, i den butiken.
Inte för att This Was innehåller nån särskilt bra blues. Jag är rätt säker på att om bandet fortsatt på det spåret skulle de hamnat på samma återvändsgata som Chicken Shack och andra såna där bluesrockers.
Jag gillar This Was för att den ändå måste anses vara rätt vågad. Jag menar, för fan vi snackar 1968, då var progrocken knappt ”uppfunnen” och allt skulle låta som Beatles. Men det gör inte det här. Och det är kul. För Ian Anderson är redan här långt ut på kanten.
Tycker väl i och för sig att Ian kunde nöjt sig med ett sånt jam...så bra är det inte hela vägen, eller...
Men This Was lär ha sålt rätt bra. Jethro Tull hade tydligen redan tidigt skaffat sig rykte om att vara ett ruggigt bra liveband, så det var väl därför.
Mina favoriter är A Song For Jeffrey och My Sunday Feeling. Förklaringen till är kanske att det är låtar som hängt med även under senare år, på samlingsplattor och sånt.
Äh va tusan. Bluesjammen Serenade For a Cuckoo och Cat´s Squirrel är bra de med. Jag ger mej.
Sen var det väl också här Jethro Tull grundade sitt rykte som skogstroll. Det räcker med att kolla på omslaget för att inse det.
Nr: 1380/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar