DAVID BOWIE – ALADDIN SANE - 1973
Ahhh, Aladdin Sane är en skiva som borde spelas oftare. Det är en briljant bowie-platta. Men jag är rädd för att jag spelat sönder den. Förr i tiden snurrade den mer på skivtallriken än vad som kanske var hälsosamt. Men nu, när jag plockat fram den efter flera års instängdhet mellan Ziggy Stardust och Diamond Dogs, får jag en sån där aha-upplevelse igen.
Det är förresten anmärkningsvärt att en uppföljare är så bra. Aladdin Sane är alltså Bowies första skiva efter hyllade och älskade mästerverket Ziggy Stardust.
Man skulle då kunnat tro att Bowie ville fortsätta i samma spår. Och det gör han...Men ändå inte. Aladdin Sane känns inte alls som nån blek kopia. Tvärtom. Det är ju David Bowie vi snackar om. Det handlar om ännu ett steg framåt.
Det finns dem som menar att det här är väldigt intellektuell artrock, med invecklade melodislingor som det krävs många genomlyssningar för att förstå.
Men vad gör Let´s Spend The Night Together där då? En gammal stonesklassiker, som ärligt talat inte är särskilt avancerad. Och Jean Genie vill jag påstå är tämligen ordinär rock...
Trots det är de två låtarna några av de allra bästa spåren på LP:n, givetvis tillsammans med udda, märkliga titelspåret Aladdin Sane.
Lady Grinning Soul höll jag på att glömma, den gillar jag också. Och Cracked Actor, The Prettiest Star, Watch That Man...
Men lyssnar man på de låtarna på nån av alla Best Of-skivor säger de kanske inte så mycket. För ännu en gång - när det gäller Bowie - är det helheten som är grejen. Kom inte och påstå att Bowies skivor inte är konceptalbum.
Nr: 342/2222
Ahhh, Aladdin Sane är en skiva som borde spelas oftare. Det är en briljant bowie-platta. Men jag är rädd för att jag spelat sönder den. Förr i tiden snurrade den mer på skivtallriken än vad som kanske var hälsosamt. Men nu, när jag plockat fram den efter flera års instängdhet mellan Ziggy Stardust och Diamond Dogs, får jag en sån där aha-upplevelse igen.
Man skulle då kunnat tro att Bowie ville fortsätta i samma spår. Och det gör han...Men ändå inte. Aladdin Sane känns inte alls som nån blek kopia. Tvärtom. Det är ju David Bowie vi snackar om. Det handlar om ännu ett steg framåt.
Men vad gör Let´s Spend The Night Together där då? En gammal stonesklassiker, som ärligt talat inte är särskilt avancerad. Och Jean Genie vill jag påstå är tämligen ordinär rock...
Trots det är de två låtarna några av de allra bästa spåren på LP:n, givetvis tillsammans med udda, märkliga titelspåret Aladdin Sane.
Lady Grinning Soul höll jag på att glömma, den gillar jag också. Och Cracked Actor, The Prettiest Star, Watch That Man...
Men lyssnar man på de låtarna på nån av alla Best Of-skivor säger de kanske inte så mycket. För ännu en gång - när det gäller Bowie - är det helheten som är grejen. Kom inte och påstå att Bowies skivor inte är konceptalbum.
Nr: 342/2222
Ett bra album!!, vad Let´s spend the night together gör på denna skiva har jag för mig har något att göra med Bowies vänskap med en viss herr Jagger och kanske framför allt hans dåvarande fru Bianca. På Stones-plattan Goat Head Soap från samma år gör Stones låten Angie tillägnad Bowies fru Angie Bowie och då svara Bowie med denna Stones-cover tillägnad Bianca (eller om det var tvärtom)
SvaraRaderaA Ladd Insane
SvaraRaderaHa...ja så var det ju.
SvaraRadera