Skruvat och våldsamt av Nina Hagen

Hur tänkte de här då... - Del 4

Nåt sånt här chockartat hade Nina Hagen haft på gång länge...men jag blev helt ställd...

NINA HAGEN – NUNSEXMONKROCK - 1982

Jag tänkte först skriva att det behövs starka nerver för att lyssna på Nina Hagens album Nunsexmonkrock. Men jag tror inte det räcker...

Helt klart är Nunsexmonkrock något av det mest skruvade och vilda jag hört. Tänk Lou Reeds Metal Machine Music från 1975, långt utanför gränserna för David Bowies Low, en mer musikalisk variant av Poly Styrenes X Ray Spex och Björk på speed. Då får man den här LP:n Nunsexmonkrock.

Det är den första skiva Nina Hagen spelade in utanför Tyskland, närmare bestämt i New York. Men skillnaden mot tysklandsinspelade föregångaren Unbehagen är egentligen liten. Möjligtvis kan man hävda att den här plattan är hårdare producerad.

Här finns massor av ”over-dubs” där man på samma gång hör minst fyra variationer av Ninas röst, allt från joddling till vrål och skrik och textrader på både tyska och engelska. Låten Dread Love är ett exempel.

Som om det inte räckte med musiken för att göra folk galna...Nina Hagen passar dessutom på att driva med allt hon kommer åt, från new age-rörelsen till droger, kyrkan och UFO-entusiaster.

Nunsexmonkrock är rolig att lyssna på för en gammal popnörd. Nina Hagen snor nämligen friskt från både samtida syntrock och new wave till Jimi Hendrix och klassisk musik.

Min absoluta favorit är Iki Maska där Nina Hagen mellan alla tjut, joddlingar och höga toner får in några rader från O Sole Mio...

Nr: 1357/2222