SLADE – WE´LL BRING THE HOUSE DOWN - 1981
We´ll Bring The House Down var Slades (första) stora comeback 1981. Efter ett antal år på botten av rockträsket kom 70-talets roligaste glamrockband tillbaka.
Det var på en festival 1980 i Reading, England, det hände (Det har förresten getts ut en liveinspelning från den konserten)*.
LP:n We´ll Bring The House Down, som sen dök upp, var väldigt mycket bättre än det Slade gjort åren innan. Men receptet var också väldigt enkelt.
De tog helt enkelt de bästa låtarna från skivan före, Return To Base (med tanke på hur många som köpte den skivan tänkte de väl att det inte spelade nån roll, ingen hade ju hört låtarna ändå...), snyggade till dem och slängde in en bunt nya. Det blev We´ll Bring The House Down. Och fansen jublade.
För egen del jublade jag bara lite lagom. För mig kändes We´ll Bring The House Down som ett lite för enkelt grepp. Det är vanlig boogierock - vilket Slade naturligtvis gör väldigt bra, men...
Sånt gjorde ju Slade redan i början av 70-talet. Den här skivan ligger till exempel inte alls långt från Slayed...som var ganska så mycket bättre!
Men ändå. Det går inte att låta bli att tycka om Slade. Noddy Holder kunde vråla 1981 också. Och sen skulle ju Slade följa upp den här skivan med en riktig rockrökare som förlät precis allt.
Nr: 1752/2222
* Här har jag ändrat i texten. Skrev först att de öppnade med We´ll bring The House Down. Det visade sig vara gamla klassikern Take Me Bak ´Ome. Rätt ska vara rätt. Se kommentarer.
We´ll Bring The House Down var Slades (första) stora comeback 1981. Efter ett antal år på botten av rockträsket kom 70-talets roligaste glamrockband tillbaka.
LP:n We´ll Bring The House Down, som sen dök upp, var väldigt mycket bättre än det Slade gjort åren innan. Men receptet var också väldigt enkelt.
De tog helt enkelt de bästa låtarna från skivan före, Return To Base (med tanke på hur många som köpte den skivan tänkte de väl att det inte spelade nån roll, ingen hade ju hört låtarna ändå...), snyggade till dem och slängde in en bunt nya. Det blev We´ll Bring The House Down. Och fansen jublade.
Sånt gjorde ju Slade redan i början av 70-talet. Den här skivan ligger till exempel inte alls långt från Slayed...som var ganska så mycket bättre!
Men ändå. Det går inte att låta bli att tycka om Slade. Noddy Holder kunde vråla 1981 också. Och sen skulle ju Slade följa upp den här skivan med en riktig rockrökare som förlät precis allt.
Nr: 1752/2222
* Här har jag ändrat i texten. Skrev först att de öppnade med We´ll bring The House Down. Det visade sig vara gamla klassikern Take Me Bak ´Ome. Rätt ska vara rätt. Se kommentarer.
De öppnade faktiskt up med Take me Bak'ome, inte We'll bring the House Down. Den senare var inte skriven vid det tillfälle då den legandariska konserten gavs. Dock fick Jim säkerligen en stor del av sin idé till låten från just den konserten. Den här skivan släppte de troligtvis iväg (den är i mångt och mycket baserad på föregångaren Return to Base) så fort de bara kunde för att rida vidare på den våg som skapades vid Readingfestivalen. Nästföljande skiva är som sagt bättre och står sig än idag.
SvaraRaderaTack för det. rättar i texten.
Radera