Skivor från Dunhill – Del 5
THREE DOG NIGHT – HARD LABOR - 1974
Så här tycker jag om Hard Labor:
Skivomslaget är tuffare än musiken. Three Dog Night hör definitivt inte till mina favoriter. Det är lite för trevligt tillrättalagd amerikansk soulpoprock. Radiomusik helt enkelt.
Enda orsaken till att skivan finns i min samling är att det var Dunhill Records som gav ut den. Och så historien om det fräcka skivomslaget så klart. Dunhill råkade ut för den amerikanska censuren mer än en gång.
Och den här gången satte tydligen censorerna morgonkaffet i halsen ordentligt. Det är därför är det är ett stort plåster över nästan halva framsidan. Det var lösningen för att den här skivan skulle ges ut över huvud taget.
Man kan skymta det lite i bakgrunden. Originalet föreställer ett förlossningsbord och något som liknar en kvinna födande fram en LP-skiva framför en rad förvånade läkare.
Idag hade det naturligtvis inte fått nån uppmärksamhet alls. Men 1974, i USA, då rörde det upp känslor. Och lösningen var alltså en stor plåsterlapp. Så är det.
Three Dog Nights musik går dock inte att fixa till med ett bandage. Jag har väldigt svårt för den här typen av slätstruken underhållning.
Jag har skivan i alla fall. Bara av två anledningar. Ett stort plåster...och Dunhill Records.
Nr: 1743/2222
THREE DOG NIGHT – HARD LABOR - 1974
Så här tycker jag om Hard Labor:
Skivomslaget är tuffare än musiken. Three Dog Night hör definitivt inte till mina favoriter. Det är lite för trevligt tillrättalagd amerikansk soulpoprock. Radiomusik helt enkelt.
Enda orsaken till att skivan finns i min samling är att det var Dunhill Records som gav ut den. Och så historien om det fräcka skivomslaget så klart. Dunhill råkade ut för den amerikanska censuren mer än en gång.
Och den här gången satte tydligen censorerna morgonkaffet i halsen ordentligt. Det är därför är det är ett stort plåster över nästan halva framsidan. Det var lösningen för att den här skivan skulle ges ut över huvud taget.
Man kan skymta det lite i bakgrunden. Originalet föreställer ett förlossningsbord och något som liknar en kvinna födande fram en LP-skiva framför en rad förvånade läkare.
Idag hade det naturligtvis inte fått nån uppmärksamhet alls. Men 1974, i USA, då rörde det upp känslor. Och lösningen var alltså en stor plåsterlapp. Så är det.
Three Dog Nights musik går dock inte att fixa till med ett bandage. Jag har väldigt svårt för den här typen av slätstruken underhållning.
Jag har skivan i alla fall. Bara av två anledningar. Ett stort plåster...och Dunhill Records.
Nr: 1743/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar