CHARLIE DANIELS – HONEY IN THE ROCK - 1973
Väl medveten om det irriterande med att hylla gamla LP-skivor som är skitsvåra att få tag på ger jag mig trots det på en gammal Charlie Daniels-platta från 1973, Honey In The Rock.
Ännu mer irriterande är då kanske att Honey In The Rock inte räknas som något av Charlie Daniels större verk. Det är knappt den nämns i hans skivdiskografi och annars välinformerade Allmusic.com har knappt brytt som om att recensera den.
För att sedan börja bakifrån hävdar jag dessutom att Charlie Daniels är en ganska usel sångare. Han är en ypperlig gitarrist, violinst och låtskrivare, men sången borde han kanske lämnat över till nån annan.
Kanske är det därför Charlie Daniels Band nästan aldrig jämförs med storheter som Allman Brothers och Lynyrd Skynyrd. Om bandet över huvud taget nämns handlar det nästan alltid om låten The Devil Went Down To Georgia. Den är inte med på Honey In The Rock.
Ändå gillar jag den här plattan. Kanske mest för att det egentligen inte är särskilt typisk sydstatsrock, där Charlie Daniels annars hade sina jaktmarker. Den här plattan visar upp ett bredare spektra av hans kunnande.
Här finns visserligen lättsam country med banjo och fiol, men också fläskig swampblues och rå brutal southern rock. Men det mest överraskande är ändå att Charlie Daniels utöver det vågat ta in en stökig, stönande och massiv hammondorgel i ensemblen. Där blir det nästan funkigt och mycket rhythm´n´ blues.
När han på sina ställen dessutom lirar fuzzgitarr så det riktigt sprakar i högtalarna blir åtminstone jag frälst. Psykedelisk sydstatsrock är man inte bortskämd med.
Det här är en underskattad men förbaskat rolig platta med Charlie Daniels. Allra mest vill jag rekommendera tio minuter långa No Place To Go, där allt det där blir uppenbarat.
Honey In The Rock är Charlie Daniels tredje LP och gavs först ut 1973 av Kama Sutra Records. Skivan återutgavs 1976 under namnet Uneasy Rider.
Nr: 1541/2222
Väl medveten om det irriterande med att hylla gamla LP-skivor som är skitsvåra att få tag på ger jag mig trots det på en gammal Charlie Daniels-platta från 1973, Honey In The Rock.
För att sedan börja bakifrån hävdar jag dessutom att Charlie Daniels är en ganska usel sångare. Han är en ypperlig gitarrist, violinst och låtskrivare, men sången borde han kanske lämnat över till nån annan.
Kanske är det därför Charlie Daniels Band nästan aldrig jämförs med storheter som Allman Brothers och Lynyrd Skynyrd. Om bandet över huvud taget nämns handlar det nästan alltid om låten The Devil Went Down To Georgia. Den är inte med på Honey In The Rock.
Här finns visserligen lättsam country med banjo och fiol, men också fläskig swampblues och rå brutal southern rock. Men det mest överraskande är ändå att Charlie Daniels utöver det vågat ta in en stökig, stönande och massiv hammondorgel i ensemblen. Där blir det nästan funkigt och mycket rhythm´n´ blues.
Det här är en underskattad men förbaskat rolig platta med Charlie Daniels. Allra mest vill jag rekommendera tio minuter långa No Place To Go, där allt det där blir uppenbarat.
Honey In The Rock är Charlie Daniels tredje LP och gavs först ut 1973 av Kama Sutra Records. Skivan återutgavs 1976 under namnet Uneasy Rider.
Nr: 1541/2222
Foldoutomslag minsann. Det har jag inte på min. Nu blev jag låg :)
SvaraRadera...och då vågar jag nog inte berätta hur mycket jag gav för den.
SvaraRaderaVisste inte att den fanns både med och utan foldout.