SVENSK POP - SAMLINGSALBUM - 1979
Lite okänsligt bildades det för några år sedan ett band som tog sig namnet Svensk Pop. De har dock inget med Svensk Pop att göra.
Svensk pop är naturligtvis också en benämning på svenska popartister...Håkan Hellström och Veronica Maggio ni vet...
De har inte heller ett dugg med Svensk Pop att göra.
Det RIKTIGA Svensk Pop är alltså; Studio Bombadill, Klippan, Kloaak, Svenska Popfabriken...
Det där skapar så klart en del begreppsförvirring. Men när nån nämner Svensk Pop för mig kommer jag direkt att tänka på en bilkyrkogård (En alldeles sanslöst bra omslagsbild!).
Om jag skulle råka säga detta högt, skulle förmodligen en tredjedel inte fatta ett dyft, den andra tredjedelen skulle klassa mig som komplett galen och den resterande tredjedelen kanske skulle nicka och lee igenkännande. Nej, inte så många...hälften av den där sista tredjedelen kanske...
Så här är det:
Svensk Pop heter den sjunde skivan som gavs ut av Svenska Popfabriken i Klippan, och den allra första LP:n som såg dagens ljus på orten, 1979.
För min del var detta det första tecknet på att det gjordes spännande popgrejer i nordvästra Skåne. Det var en samlingsplatta från de första banden i Klippan, som i slutet av 70-talet helt plötsligt blev den hetaste popstaden i Sverige.
Ni ska veta att skivan var ohyggligt svår att få tag på för oss som bodde i norra Småland. Men den kom hit tack vare goda kontakter i Helsingborg.
Det har gjorts massor av såna skivor efter det, från nästan varenda ort med bara lite självaktning. Av nån anledning fick jag en sådan cd-skiva skickad till mig från Olofström för några år sen...).
Men det var skillnad med Svensk Pop. Vilka lysande band! Torsson, Kriminella Gitarrer, Noise (rättstavat!), The Push.
Och vilka låtar. Torssons sagolikt geniala Klippans centrum, Noiselåtarna Jag har det bra och Högervind, The Pushs rootreggae från Perstorp och Kriminella Gitarrers minst sagt buse- och snorvalpsattityd i Knugen skuk.
Vad gäller Noise måste jag bara citera en artikel i musiktidningen Now & Then, skriven av Hans Olofsson.
"Tyvärr blev detta stundtals ljuvliga popband mer känt för sitt namn än för sin musik. Anledningen är ju inte helt okänd, men vad tror ni en Noice-skiva är är värd och vad tror ni en Noise-skiva är värd? Det handlar säkert om en skillnad på hundralappar (man får förmodligen betalt för att köpa en Noice-platta). Det var inte heller bara namnet på grupperna som var förvillande lika; även Perstorps-Noise bestod av slynglar. Skillnaden var bara att de senare hade talang”.
I samma artikel finns också en ingående beskrivning av Klippanpopen och dessutom en komplett diskografi. Det är bättre att du läser den än att jag ska upprepa en massa självklarheter. Så gör det! Huvudsaken är att du nu vet vad Svensk Pop är.
Lite okänsligt bildades det för några år sedan ett band som tog sig namnet Svensk Pop. De har dock inget med Svensk Pop att göra.
Det RIKTIGA Svensk Pop är alltså; Studio Bombadill, Klippan, Kloaak, Svenska Popfabriken...
Det där skapar så klart en del begreppsförvirring. Men när nån nämner Svensk Pop för mig kommer jag direkt att tänka på en bilkyrkogård (En alldeles sanslöst bra omslagsbild!).
Om jag skulle råka säga detta högt, skulle förmodligen en tredjedel inte fatta ett dyft, den andra tredjedelen skulle klassa mig som komplett galen och den resterande tredjedelen kanske skulle nicka och lee igenkännande. Nej, inte så många...hälften av den där sista tredjedelen kanske...
För min del var detta det första tecknet på att det gjordes spännande popgrejer i nordvästra Skåne. Det var en samlingsplatta från de första banden i Klippan, som i slutet av 70-talet helt plötsligt blev den hetaste popstaden i Sverige.
Ni ska veta att skivan var ohyggligt svår att få tag på för oss som bodde i norra Småland. Men den kom hit tack vare goda kontakter i Helsingborg.
Det har gjorts massor av såna skivor efter det, från nästan varenda ort med bara lite självaktning. Av nån anledning fick jag en sådan cd-skiva skickad till mig från Olofström för några år sen...).
Men det var skillnad med Svensk Pop. Vilka lysande band! Torsson, Kriminella Gitarrer, Noise (rättstavat!), The Push.
Och vilka låtar. Torssons sagolikt geniala Klippans centrum, Noiselåtarna Jag har det bra och Högervind, The Pushs rootreggae från Perstorp och Kriminella Gitarrers minst sagt buse- och snorvalpsattityd i Knugen skuk.
"Tyvärr blev detta stundtals ljuvliga popband mer känt för sitt namn än för sin musik. Anledningen är ju inte helt okänd, men vad tror ni en Noice-skiva är är värd och vad tror ni en Noise-skiva är värd? Det handlar säkert om en skillnad på hundralappar (man får förmodligen betalt för att köpa en Noice-platta). Det var inte heller bara namnet på grupperna som var förvillande lika; även Perstorps-Noise bestod av slynglar. Skillnaden var bara att de senare hade talang”.
I samma artikel finns också en ingående beskrivning av Klippanpopen och dessutom en komplett diskografi. Det är bättre att du läser den än att jag ska upprepa en massa självklarheter. Så gör det! Huvudsaken är att du nu vet vad Svensk Pop är.
Nr: 17/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar