EKSEPTION – TRINITY – 1973
Ha! En riktigt bra Ekseption-skiva. Trinity är överraskande stark, stabil, mogen och säker. Jag har inte en aning om den här skivan räknas som en av holländarnas bättre, men jag gillar den. Men det är inte (som tidigare) särskilt mycket progressiv rock influerad av klassisk musik. Det är mer jazz med klassiska inslag.
Ekseption lämnade det där med rock mer och mer i mitten av 70-talet. Den här plattan är gruppens sjätte album och förmodligen det sista som man kan kalla ett riktigt Ekseption-album.
Efter den här skivan lämnade låtskrivaren, pådrivaren och pianisten Rick van der Linden gruppen. Varför har jag inte lagt ner någon energi på att ta reda på. Men om jag inte tar helt fel var det i samband med det han startade gruppen Trace.
Trinity är i vilket fall som helst skön lyssning. Soundet är förhållandevis tungt och massivt jämfört med gruppens tidigare skivor. Möjligtvis beror detta på att Rick van der Linden här använde sig av mellotron (för första gången?). Det ger musiken ett djup och bredd som den inte hade tidigare.
Jag tycker också valet av klassiska inslag är bra. Bachs välkända Toccata fungerar ypperligt, liksom Flight Of The Bumbe Bee av Rimsky-Korsakov. Men även valet att ge sig på en peruansk traditionell flöjtmelodi känns inte alls fel.
Ekseptions eget material håller också. Inte minst låten Smile, som förvånande nog är ganska mycket pop. På det hela taget en väl avvägd och varierad skiva som är underhållande hela vägen. Rekommenderas.
Nr: 1428/2222
Ha! En riktigt bra Ekseption-skiva. Trinity är överraskande stark, stabil, mogen och säker. Jag har inte en aning om den här skivan räknas som en av holländarnas bättre, men jag gillar den. Men det är inte (som tidigare) särskilt mycket progressiv rock influerad av klassisk musik. Det är mer jazz med klassiska inslag.
Ekseption lämnade det där med rock mer och mer i mitten av 70-talet. Den här plattan är gruppens sjätte album och förmodligen det sista som man kan kalla ett riktigt Ekseption-album.
Efter den här skivan lämnade låtskrivaren, pådrivaren och pianisten Rick van der Linden gruppen. Varför har jag inte lagt ner någon energi på att ta reda på. Men om jag inte tar helt fel var det i samband med det han startade gruppen Trace.
Trinity är i vilket fall som helst skön lyssning. Soundet är förhållandevis tungt och massivt jämfört med gruppens tidigare skivor. Möjligtvis beror detta på att Rick van der Linden här använde sig av mellotron (för första gången?). Det ger musiken ett djup och bredd som den inte hade tidigare.
Jag tycker också valet av klassiska inslag är bra. Bachs välkända Toccata fungerar ypperligt, liksom Flight Of The Bumbe Bee av Rimsky-Korsakov. Men även valet att ge sig på en peruansk traditionell flöjtmelodi känns inte alls fel.
Ekseptions eget material håller också. Inte minst låten Smile, som förvånande nog är ganska mycket pop. På det hela taget en väl avvägd och varierad skiva som är underhållande hela vägen. Rekommenderas.
Nr: 1428/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar