AMON DÜÜL II – VORTEX – 1981
Det sägs att om man gillar första spåret på Vortex så gillar man hela skivan. Därmed är det inte en självklarhet att man tycker lika bra om Amon Düüls tidigare album. Vortex är någon slags återförening efter några års uppehöll för detta legendariska tyska krautrockkollektiv.
Jag ska inte gå in på några som helst jämförelser med 60-talare som Phallus Dei eller legendariska 70-talsplattor som Yeti, Wolf City eller Vive La Trance.
Jag nöjer mig med att konstatera att Vortex handlar om syntetisk domedagsrock kryddad med Renate Ashauer-Knaups sång på engelska och ett antal välriktade men ganska spretiga gitarrsolon. Sen måste jag ju också bara nämna ”gosskören” i bakgrunden. Det är inte alls dumt, inte alls.
Inledande instrumentala titelspåret Vortex ligger inte alls långt från Kraftwerks brutala synthrockperiod. Den är bra och väldigt ödesmättad och lovar gott. Men 1981 års upplaga av Amon Düül har inte förmågan att hålla kontakten med sina lyssnare hela tiden.
Kvaliteten går upp och ner, från ganska stökig psykedelisk synthrock till mer utsvävande folkrocksaker med både akustisk gitarr och violiner. En del tveksamma, andra ”intressanta”.
Men jag ska väl inte klaga. Vortex är trots sina brister ganska trevlig lyssning – om man tar det för vad det är. Tysk krautrock på väg in i åttiotalet, med allt vad det innebär...
Nr: 1463/2222
Det sägs att om man gillar första spåret på Vortex så gillar man hela skivan. Därmed är det inte en självklarhet att man tycker lika bra om Amon Düüls tidigare album. Vortex är någon slags återförening efter några års uppehöll för detta legendariska tyska krautrockkollektiv.
Jag ska inte gå in på några som helst jämförelser med 60-talare som Phallus Dei eller legendariska 70-talsplattor som Yeti, Wolf City eller Vive La Trance.
Jag nöjer mig med att konstatera att Vortex handlar om syntetisk domedagsrock kryddad med Renate Ashauer-Knaups sång på engelska och ett antal välriktade men ganska spretiga gitarrsolon. Sen måste jag ju också bara nämna ”gosskören” i bakgrunden. Det är inte alls dumt, inte alls.
Inledande instrumentala titelspåret Vortex ligger inte alls långt från Kraftwerks brutala synthrockperiod. Den är bra och väldigt ödesmättad och lovar gott. Men 1981 års upplaga av Amon Düül har inte förmågan att hålla kontakten med sina lyssnare hela tiden.
Kvaliteten går upp och ner, från ganska stökig psykedelisk synthrock till mer utsvävande folkrocksaker med både akustisk gitarr och violiner. En del tveksamma, andra ”intressanta”.
Men jag ska väl inte klaga. Vortex är trots sina brister ganska trevlig lyssning – om man tar det för vad det är. Tysk krautrock på väg in i åttiotalet, med allt vad det innebär...
Nr: 1463/2222
Oj, den där måste vara rejält ovanlig. Aldrig sett, inte ens på bild. Jag noterar att den just nu finns till salu på Ebay för $300... Å andra sidan finns det även ett ex för mer moderata $69, men ändå. Den där får du vara rädd om, och om du någon gång rensar ut den får du se till att få ordentligt betalt.
SvaraRaderaOj, 300...det hade jag ingen aning om, trodde den var ganska vanlig. Där ser man vad som kan dyka upp...
SvaraRadera...och genast blev den lite bättre...