Hur tänkte de här då... - Del 2
Så här illa kan det gå när man känner sig tvungen att göra precis samma sak som alla andra...
PAUL McCARTNEY – McCARTNEY II – 1980
Vad har vi här då? Ett synthalbum med Paul McCartney! Men lelle vännen, hur kunde det gå så illa...?
Nej, McCartney II är inte nån av mina favoritskivor. Det har hänt mer än en gång att jag stängt av efter bara några låtar. Och sen har jag försökt igen...med samma resultat...
Jag anar att Paul McCartney var väldigt trendkänslig. På skivan innan, Back To The Egg testade han både punk(!) och disco som var väldigt inne i slutet av 70-talet. Det gick inte särskilt bra. Förmodligen insåg han det också.
McCartney II är i stället ett experiment med new wave (bra så långt), synthpop (!) och elektro (?)... Inte lika bra alltså. Så det säger sig själv, den här skivan kan man med gott samvete undvika.
Men sen måste jag lägga till den här funderingen. Paul McCartneys skivor brukar nästan alltid klara sig ändå, hans känsla för bra popmelodier är ju dokumenterad.
Men inte på den här skivan. Jag hittar inte ett enda intressant spår. Möjligtvis kan skivan vara spännande att spela om man vill höra Paul McCartney försöka låta som Kraftwerk...
Jag känner mig lite elak nu. McCartney är ju en av mina husgudar. Men vad ska jag göra?
Nr: 915/2222
Så här illa kan det gå när man känner sig tvungen att göra precis samma sak som alla andra...
PAUL McCARTNEY – McCARTNEY II – 1980
Vad har vi här då? Ett synthalbum med Paul McCartney! Men lelle vännen, hur kunde det gå så illa...?
Nej, McCartney II är inte nån av mina favoritskivor. Det har hänt mer än en gång att jag stängt av efter bara några låtar. Och sen har jag försökt igen...med samma resultat...
Jag anar att Paul McCartney var väldigt trendkänslig. På skivan innan, Back To The Egg testade han både punk(!) och disco som var väldigt inne i slutet av 70-talet. Det gick inte särskilt bra. Förmodligen insåg han det också.
McCartney II är i stället ett experiment med new wave (bra så långt), synthpop (!) och elektro (?)... Inte lika bra alltså. Så det säger sig själv, den här skivan kan man med gott samvete undvika.
Men sen måste jag lägga till den här funderingen. Paul McCartneys skivor brukar nästan alltid klara sig ändå, hans känsla för bra popmelodier är ju dokumenterad.
Men inte på den här skivan. Jag hittar inte ett enda intressant spår. Möjligtvis kan skivan vara spännande att spela om man vill höra Paul McCartney försöka låta som Kraftwerk...
Jag känner mig lite elak nu. McCartney är ju en av mina husgudar. Men vad ska jag göra?
Nr: 915/2222
Det här känns väldigt fjärran både från Wings och The Beatles. Redan efter öppningsspåret måste jag flytta pickupen. Något så horribelt trodde jag inte att Paul kunde skapa. Särskilt med tanke på allt fint han tidigare gjort. Även den instrumentala skapelse som öppnar upp sidan B är hemsk. Däremot så gillar jag balladen "Waterfalls" även om melodin är en aning boring.
SvaraRadera