ROBERT PLANT – PICTURES AT ELEVEN - 1982
Robert Plant utan vapendragaren Jimmy Page, skulle det funka? Jo, absolut. Pictures At Eleven gick upp så hög som till andra plats på englandslistan 1982. Något som egentligen är ganska märkligt.
Det är knappast vad man skulle kunna kalla en ”kommersiell” skiva. Men å andra sidan...det var väl nästan självklart att Plants första soloalbum efter Zeppelin skulle bli en storsäljare.
Men det är inte den skiva jag räknade med. Min första tanke är att Robert Plant här ville göra något helt eget och struntade fullständigt i vad folk skulle tycka..
Men jag tror ändå att det här var en skiva de allra flesta Led Zeppelin-fans blev mycket nöjda med. Trots att Jimmy Page inte var med. För det går inte att komma ifrån att Plants röst är likhetstecken med Led Zeppelin.
Och det går inte heller att komma undan att ”Kashmir-soundet” ligger där i bakgrunden och lurar. Slow Dancer till exempel, som jag utan att tveka (om jag inte visste) skulle hävda att det var en Zeppelin-låt.
Men sen kommer vi till den tråkiga biten. För en sån finns det nästan alltid när det handlar om gamla rockhjältar som ger sig ut på egna äventyr.
Pictures At Eleven låter enligt min mening rätt illa vad det gäller ljudet. Soundet känns både instängt och lite unket. Överproducerat är kanske ett bättre ord. Det är väldigt mycket ljud hela tiden...vilket gör detta till en, i längden, svårlyssnad LP som, när den är slut, inte lämnar särskilt många positiva spår efter sig...bara lättnad.
Sen hade det nog inte skadat om Plant åtminstone försökt vara lite mer ”kommersiell”. Låtarna är generellt inte särskilt starka.
Nr: 970/2222
Robert Plant utan vapendragaren Jimmy Page, skulle det funka? Jo, absolut. Pictures At Eleven gick upp så hög som till andra plats på englandslistan 1982. Något som egentligen är ganska märkligt.
Det är knappast vad man skulle kunna kalla en ”kommersiell” skiva. Men å andra sidan...det var väl nästan självklart att Plants första soloalbum efter Zeppelin skulle bli en storsäljare.
Men jag tror ändå att det här var en skiva de allra flesta Led Zeppelin-fans blev mycket nöjda med. Trots att Jimmy Page inte var med. För det går inte att komma ifrån att Plants röst är likhetstecken med Led Zeppelin.
Och det går inte heller att komma undan att ”Kashmir-soundet” ligger där i bakgrunden och lurar. Slow Dancer till exempel, som jag utan att tveka (om jag inte visste) skulle hävda att det var en Zeppelin-låt.
Pictures At Eleven låter enligt min mening rätt illa vad det gäller ljudet. Soundet känns både instängt och lite unket. Överproducerat är kanske ett bättre ord. Det är väldigt mycket ljud hela tiden...vilket gör detta till en, i längden, svårlyssnad LP som, när den är slut, inte lämnar särskilt många positiva spår efter sig...bara lättnad.
Sen hade det nog inte skadat om Plant åtminstone försökt vara lite mer ”kommersiell”. Låtarna är generellt inte särskilt starka.
Nr: 970/2222
Nu har jag inte hört denna, men Fate Of Nations som kom tio år senare är iaf svinbra!
SvaraRaderaHåller med dej! Fate of nations är en kanonplatta. Men jag tror inte den finns på vinyl...
SvaraRadera