ALBERT LEE – HIDING - 1979
Det går undan när Albert Lee lirar gitarr. När han river av Country Boy går det knappt att hänga med i svängarna. Och det bara fortsätter...
Jodå, det här en gitarrist med blixtrande snabba fingrar, som lirar country...men är engelsman...som tog vägen via 60-talets brittiska rhythm´n´ blues-band till Nashville, Tenneessee.
Där jobbade han som studiomusiker i många år...och alla ville ha med honom på sina skivor, Emmylou Harris, Everly Brothers och till och med Eric Clapton hörde talas om hans storhet.
Men det var tack vare Dire Straits jag först fick upp ögonen för Albert Lee. På sin första soloplatta, Hiding, gjorde han nämligen en cover på Knopflers gamla raket Setting Me Up.
Och det var jag inte sen att snappa upp. Hiding hamnade i min samling direkt. Och sen fick jag tag i en platta med Heads Hands & Feet, Lees brittiska countryprog, som nog bör jämföras med Nitty Gritty Dirt Band, men inte lika välkända.
Men jag tycker nog att hans soloprojekt är roligare lyssning, det är både blixtsnabb countryrock, rockabilly och bluesrock på en och samma gång. Kul!
Nr: 135/2222
Det går undan när Albert Lee lirar gitarr. När han river av Country Boy går det knappt att hänga med i svängarna. Och det bara fortsätter...
Där jobbade han som studiomusiker i många år...och alla ville ha med honom på sina skivor, Emmylou Harris, Everly Brothers och till och med Eric Clapton hörde talas om hans storhet.
Och det var jag inte sen att snappa upp. Hiding hamnade i min samling direkt. Och sen fick jag tag i en platta med Heads Hands & Feet, Lees brittiska countryprog, som nog bör jämföras med Nitty Gritty Dirt Band, men inte lika välkända.
Men jag tycker nog att hans soloprojekt är roligare lyssning, det är både blixtsnabb countryrock, rockabilly och bluesrock på en och samma gång. Kul!
Nr: 135/2222
Albert Lee är en av världens bästa gitarrister.
SvaraRaderaKolla in youtubeklippet när han gästspelar på inspelningen av Sweet Little Lisa med Dave Edmunds. Grymt!!
Roger
Albert Lee är förstås en oerhört driven gitarrist. Tyvärr är hans låtval inte alltid det roligaste. Jag såg honom live för några år sedan, och även om det som framfördes höll en hög teknisk nivå kunde jag inte låta bli att få känslan av ett gubbigt cover-band som spelade förutsägbara versioner av välkända rock'n'roll- och countrylåtar.
SvaraRadera