LEMON PIPERS – GREEN TAMBOURINE – 1967
Bubblegum Pop, eller tuggummipop, blev en kortlivad men ganska rolig företeelse i USA i slutet av 60-talet. Det var när amerikanska band försökte kopiera de (bättre) brittiska beatpopbanden som den mer eller mindre uppstod av sig själv. Låtar med namn som Rice is Nice, Chewy Chewy, Jungle Jelly och Yummi Yummi Yummi låg på topplistorna en kort tid, sen dog genren ut av sig själv.
Flera av de där banden var förmodligen skapelser av skivbolag som ville haka på en lönsam trend. Kanske var det därför grupperna som dök upp egentligen inte var särskilt bra...
Det kan man däremot inte säga om Lemon Pipers, som nog måste anses vara ett av de bättre, eller rent av det allra bästa. Det var nämligen redan ett riktigt band med egna ambitioner när de kom till Buddah Records.
Men Lemon Pipers planer stämde nog inte med vad skivbolaget ville ha. Bandet ville lira psykedelisk rock och sneglade på storheter som Byrds, Jefferson Airplane och Doors. Men det blev tuggummipop...
Green Tambourine är gruppens första LP och en av de klarast lysande stjärnorna på den lilla rosafärgade bubblegumpophimlen. Här finns låtar som Green Tambourine, som än i dag tål att spelas, och skivans största hit Rice Is Nice.
En rolig ”detalj” är att Buddah Records inte lyckades sudda ut Lemon Pipers musikaliska egenheter fullständigt. Så här blandas friskt mellan lättsmält 60-tals radiopop och psykedeliska toner.
Kul är det också att den här LP:n såldes väldigt billigt i Sverige redan i början av 70-talet. Det var nästan så skivhandlarna kastade den efter folk (nä, det gjorde de inte, det var snåla på den tiden också).
Jag köpte mitt exemplar, en ny skiva, för bara fem spänn i en av Jönköpings, på den tiden bättre skivaffärer. Den går förresten att köpa rätt billigt nu för tiden också. Jag har sett den såld på Tradera för bara ett par kronor.
Nr: 1208/2222
Bubblegum Pop, eller tuggummipop, blev en kortlivad men ganska rolig företeelse i USA i slutet av 60-talet. Det var när amerikanska band försökte kopiera de (bättre) brittiska beatpopbanden som den mer eller mindre uppstod av sig själv. Låtar med namn som Rice is Nice, Chewy Chewy, Jungle Jelly och Yummi Yummi Yummi låg på topplistorna en kort tid, sen dog genren ut av sig själv.
Det kan man däremot inte säga om Lemon Pipers, som nog måste anses vara ett av de bättre, eller rent av det allra bästa. Det var nämligen redan ett riktigt band med egna ambitioner när de kom till Buddah Records.
Men Lemon Pipers planer stämde nog inte med vad skivbolaget ville ha. Bandet ville lira psykedelisk rock och sneglade på storheter som Byrds, Jefferson Airplane och Doors. Men det blev tuggummipop...
En rolig ”detalj” är att Buddah Records inte lyckades sudda ut Lemon Pipers musikaliska egenheter fullständigt. Så här blandas friskt mellan lättsmält 60-tals radiopop och psykedeliska toner.
Kul är det också att den här LP:n såldes väldigt billigt i Sverige redan i början av 70-talet. Det var nästan så skivhandlarna kastade den efter folk (nä, det gjorde de inte, det var snåla på den tiden också).
Jag köpte mitt exemplar, en ny skiva, för bara fem spänn i en av Jönköpings, på den tiden bättre skivaffärer. Den går förresten att köpa rätt billigt nu för tiden också. Jag har sett den såld på Tradera för bara ett par kronor.
Nr: 1208/2222
Jo Bubblegum var en ganska kul företeelse i slutet av 60talet. 1910 Fruitgum Co var kanske det mest framgångsrika av bubblegumbanden. Även Ohio Express gjorde en del ganska kul låtar.
SvaraRaderaSimon says Yummi Yummi
SvaraRaderaDå har du glömt Crazy Elephant's (Bell Records) som var ett av de bättre bubblegumbanden, ett hopkok av studiomusiker som spelat med Laura Nyro, 10cc, Rod Stewart, The Eagles, Santana, B.B. King etc. Deras låt "Gimme Gimme Good Lovin'" med härlig piporgel är riktigt bra än i dag. Oooooh-La-Laaaa, lyssna in den en riktig kioskvältare! Bra sångare dessutom....
SvaraRaderaThe Music Explosion's "Little Bit O'Soul" kommer jag också ihåg.
Ha, ha, ser jag fram mot att få höra.
SvaraRadera