MOTT THE HOOPLE – MAD SHADOWS - 1970
Mad Shadows är en konstig Mott the Hoople-platta. Jag får inte nåt grepp på den. Varenda gång jag tror jag hajat vad Mott försökte göra dyker det upp nån ny skum vinkel man inte tänkt på.
På den tiden, i början av 70-talet, räknade vi aldrig med Mad Shadows. Den passade liksom inte in ihop med superdunderskivorna Mott, The Hoople eller All The Young Dudes, de där alldeles lysande glamrockplattorna från början och mitten av 70-talet.
Mad Shadows har inget med glamrock att göra. Det går inte heller att få ihop den med Mott the Hooples halvt om halvt misslyckade debutskiva från 1969.
Den har inte mycket av det där stökiga rocksoundet som Hunter och Ralphs försökte med då. Mad Shadows verkar vilja ta en annan väg.
Den har inte så mycket med ”countryplattan” Wildlife eller Brain Capers, också en av de där tidiga, att göra heller. Mad Shadows var kanske ett stickspår?
Ett försök att hitta en annan väg...vilket nu för tiden naturligtvis är skit samma... Det var inte Mad Shadows som gjorde Mott the Hoople till Bowies gullgrisar.
2013 kommer jag dock lite bättre överens med den här LP:n. Just nu är det faktiskt den Mott the Hoople-skiva som jag trivs bäst ihop med just nu.
Det gör inte så mycket att den är ”konstig”. Det hänger inte på Walking With A Mountain. Snarare handlar det om låtar som Thunderbuck Ram och coola When My Minds Gone. Och det hänger mer på Ian Hunter än på Mick Ralphs...
Nr: 1081/2222
Mad Shadows är en konstig Mott the Hoople-platta. Jag får inte nåt grepp på den. Varenda gång jag tror jag hajat vad Mott försökte göra dyker det upp nån ny skum vinkel man inte tänkt på.
På den tiden, i början av 70-talet, räknade vi aldrig med Mad Shadows. Den passade liksom inte in ihop med superdunderskivorna Mott, The Hoople eller All The Young Dudes, de där alldeles lysande glamrockplattorna från början och mitten av 70-talet.
Mad Shadows har inget med glamrock att göra. Det går inte heller att få ihop den med Mott the Hooples halvt om halvt misslyckade debutskiva från 1969.
Den har inte mycket av det där stökiga rocksoundet som Hunter och Ralphs försökte med då. Mad Shadows verkar vilja ta en annan väg.
Den har inte så mycket med ”countryplattan” Wildlife eller Brain Capers, också en av de där tidiga, att göra heller. Mad Shadows var kanske ett stickspår?
Ett försök att hitta en annan väg...vilket nu för tiden naturligtvis är skit samma... Det var inte Mad Shadows som gjorde Mott the Hoople till Bowies gullgrisar.
2013 kommer jag dock lite bättre överens med den här LP:n. Just nu är det faktiskt den Mott the Hoople-skiva som jag trivs bäst ihop med just nu.
Det gör inte så mycket att den är ”konstig”. Det hänger inte på Walking With A Mountain. Snarare handlar det om låtar som Thunderbuck Ram och coola When My Minds Gone. Och det hänger mer på Ian Hunter än på Mick Ralphs...
Nr: 1081/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar