Hur tänkte de här då... - Del 1
Ja, det kan man verkligen fråga sig. Detta är en mycket märklig LP som inte har mycket gemensamt med de två mindre hitsinglar som först fick folk intresserade av Fox.
FOX – FOX - 1975
Visst är det kul när man hittar popmusik som går utanför de vanliga ramarna. Sånt man inte kan sätta nån etikett på och katalogisera som pop, psykedelia eller nåt annat. Brittiska 70-talsbandet Fox är ett sådant gäng.
Jag vet inte riktigt vad det är de vill göra, bara att de förmodligen är ganska ensamma om det. Möjligtvis skulle man kunna kalla deras musik vanlig 70-talspop med inslag av schlager(!), för Middle Of The Road-känslan finns där...
...Om det inte vore för att Fox på sina ställen låter som ett jazzband...med rötterna i blues och country.
...Och på ett annat som de inte gjort annat än lyssnat på gamla Jefferson Airplaneskivor...
...Eller att Fox ibland låter precis som 10cc...
...Och att sångerskan Roosha har en mycket udda och spännande röst.
Skumt!
Men jag tycker att den där märkliga mixen funkar rätt bra nu för tiden, och jämför gärna Fox med nutida band som Moloko och liknande, men utan elektronik.
1975 gick det dock inte alls hem. Fox hade då haft två relativt stora singelhits, Imagine Me Imagine You samt Only You Can, som båda gick rätt högt upp på englandslistan.
Den här plattan skulle bli den storartade uppföljaren...men blev det inte alls. Båda låtarna är med på den här LP:n, men de skiljer sig rätt ordentligt från de övriga, som var lite väl knepiga för 70-talspubliken, som hade fullt upp med att försöka förstå vad Steve Harley höll på med...
Aha, där har vi det! Fox har en del likheter med Cockney Rebel. Så är det.
Nr: 1487/2222
Detta band ska inte blandas ihop med The Fox från Brighton, som några år innan gjort en eller två halvskumma psykedeliska plattor.
Ja, det kan man verkligen fråga sig. Detta är en mycket märklig LP som inte har mycket gemensamt med de två mindre hitsinglar som först fick folk intresserade av Fox.
FOX – FOX - 1975
Visst är det kul när man hittar popmusik som går utanför de vanliga ramarna. Sånt man inte kan sätta nån etikett på och katalogisera som pop, psykedelia eller nåt annat. Brittiska 70-talsbandet Fox är ett sådant gäng.
Jag vet inte riktigt vad det är de vill göra, bara att de förmodligen är ganska ensamma om det. Möjligtvis skulle man kunna kalla deras musik vanlig 70-talspop med inslag av schlager(!), för Middle Of The Road-känslan finns där...
...Om det inte vore för att Fox på sina ställen låter som ett jazzband...med rötterna i blues och country.
...Och på ett annat som de inte gjort annat än lyssnat på gamla Jefferson Airplaneskivor...
...Eller att Fox ibland låter precis som 10cc...
...Och att sångerskan Roosha har en mycket udda och spännande röst.
Skumt!
Men jag tycker att den där märkliga mixen funkar rätt bra nu för tiden, och jämför gärna Fox med nutida band som Moloko och liknande, men utan elektronik.
1975 gick det dock inte alls hem. Fox hade då haft två relativt stora singelhits, Imagine Me Imagine You samt Only You Can, som båda gick rätt högt upp på englandslistan.
Den här plattan skulle bli den storartade uppföljaren...men blev det inte alls. Båda låtarna är med på den här LP:n, men de skiljer sig rätt ordentligt från de övriga, som var lite väl knepiga för 70-talspubliken, som hade fullt upp med att försöka förstå vad Steve Harley höll på med...
Aha, där har vi det! Fox har en del likheter med Cockney Rebel. Så är det.
Nr: 1487/2222
Detta band ska inte blandas ihop med The Fox från Brighton, som några år innan gjort en eller två halvskumma psykedeliska plattor.
Prøv at finde deres anden LP - Tails Of Illusion, hvor de besluttede at Noosha, selv om hun fortsat var i gruppen, ikke skulle synge hovedparten af sangene. Det blev overladt til deres guitarist. Sangene er endnu mere eksperimentelle (dårlige).
SvaraRaderaPå deres tredie og sidste LP - Blue Hotel - var Noosha igen forsanger hvilket gav dem et stort hit med S-s-Single Bed.
Hvis du kan få fat i denne single, så spil b-siden Silk Milk. Det er Fox's bedste sang. Efter dette album indspillede de en sang til et engelsk tv show - Electro People (som er meget maskin disco agtigt) og så holdt de op. Noosha havde et par solo hits, især Georgina Bailey, men så trak hun sig også tilbage.
Tack för tipsen.
RaderaTales of illusion har jag sett, men inte vågat köpa.
Blue Hotel har jag inte hört talas om tidigare, men ska leta efter den nu.