Hur tänkte de här då... - Del 8
Det här är riktigt skumt. Badger lirade progrock men hamnade i ett sydstatsträsk...
BADGER – WHITE LADY - 1974
1973 kom första plattan med Badger, ett livealbum som av många gamla progrockare rankas som riktigt starkt. Förre keyboradisten och mellotronmannen i Yes, Tony Kaye, sägs hade hittat något spännande. Den skivan är ett eftertraktat samlarobjekt.
Nästan lika svår att att hitta är gruppens andra album, White Lady. Men den har inget med den berömda liveplattan att göra. Badger bytte på kort tid nämligen spår helt och hållet, här handlar det i stället om luftig jazzrock och vissa svårfångade inslag av sydstatsrock.
Lite som Steely Dan, men inte lika stilsäkert. Förmodligen beror det på Badgers rykte som progressivt rockband, men White Lady har också blivit något av ett samlarobjekt.
Jag kan tänka mig att en och annan som betalat dyra pengar för skivan blivit ordentligt besviken.
White Lady har inte mycket med progressiv rock att göra.
Visserligen är det ganska snygg och trevlig musik bandet producerat på den här skivan också. Men jag misstänker att det är en klen tröst. För min del var det dock inte så.
Jag hade ingen som helst koll på Badger innan den här skivan dök upp i min väg. Den var en av flera när jag vid ett tillfälle köpte en bunt skivor obesett.
Det tog flera år innan jag fick höra talas om gruppens tidigare historia. White Lady och Badger var för mig länge ett ganska trevligt jazzrockgäng. Men så är det inte numera. Nu tycker jag bara det är konstigt.
Nr: 1893/2222
Det här är riktigt skumt. Badger lirade progrock men hamnade i ett sydstatsträsk...
BADGER – WHITE LADY - 1974
1973 kom första plattan med Badger, ett livealbum som av många gamla progrockare rankas som riktigt starkt. Förre keyboradisten och mellotronmannen i Yes, Tony Kaye, sägs hade hittat något spännande. Den skivan är ett eftertraktat samlarobjekt.
Lite som Steely Dan, men inte lika stilsäkert. Förmodligen beror det på Badgers rykte som progressivt rockband, men White Lady har också blivit något av ett samlarobjekt.
Visserligen är det ganska snygg och trevlig musik bandet producerat på den här skivan också. Men jag misstänker att det är en klen tröst. För min del var det dock inte så.
Jag hade ingen som helst koll på Badger innan den här skivan dök upp i min väg. Den var en av flera när jag vid ett tillfälle köpte en bunt skivor obesett.
Det tog flera år innan jag fick höra talas om gruppens tidigare historia. White Lady och Badger var för mig länge ett ganska trevligt jazzrockgäng. Men så är det inte numera. Nu tycker jag bara det är konstigt.
Nr: 1893/2222
Jag är en av de du beskriver som håller första plattan högt och för något år sedan fick tag på White Lady-plattan, och trots att jag blev varnad för att de bytt stil så blev jag överraskad att skillnaden var så stor.
SvaraRadera