AGITATION FREE – SECOND – 1973
Det här är en riktigt skön skiva att lyssna på. Jag är inte alls säker på att det är spacerock eller psykedelia, som är den etikett tyska Agitation Free allmänt brukar få. Troligen är det mer någon form av free-form jazz, eller new age. Läckert är det i vilket fall som helst.
Det har inte alls med saken att göra, men gitarristen i det här bandet påminner mig om Duane Allmans gitarrspel. Så där flytande självklart och på något sätt hjärtskärande. Det är det första som slår mig.
Det andra är att Agitation Free inte alls nöjer sig med att ha letat inspiration hos Pink Floyd och andra storheter inom den progressiva rocken. Nej, de har också hämtat delar av sin musik från Asien, förmodligen Indien.
Det är inte alls underligt att jag vill jämföra den här LP:n med de där svenska Rasa-skivorna som man numera hittar i nästan varenda loppisback. Eller ännu hellre med George Harrisonproducerade Goddess Of Fortune.
Jag påstår inte att musiken på den här LP:n är lika sövande meditativt, men där nånstans hittar du anslaget och känslan som uppstår när man spelar den här skivan.
Agitation Free var kanske bara en parentes i 70-talets krautrock. De gjorde egentligen bara två LP-skivor. Debutskivan heter Malesch och lär gå i samma stil.
Det finns flera skivor till ute, men de släpptes i slutet av 70-talet när bandet för länge sedan hade gett upp. För mig var Agitation Free en helt okänd storhet till dess att Mauritz på Record Service tipsade mig.
När han i samma andetag nämnde Tangerine Dream, Guru Guru och Ash Ra Tempel kunde jag inte låta bli.
Detta är en av få ”nya” LP-skivor på senare år jag köpt utan ha lyssnat först. Jag blev inte besviken.
Nr: 550/2222
Det här är en riktigt skön skiva att lyssna på. Jag är inte alls säker på att det är spacerock eller psykedelia, som är den etikett tyska Agitation Free allmänt brukar få. Troligen är det mer någon form av free-form jazz, eller new age. Läckert är det i vilket fall som helst.
Det andra är att Agitation Free inte alls nöjer sig med att ha letat inspiration hos Pink Floyd och andra storheter inom den progressiva rocken. Nej, de har också hämtat delar av sin musik från Asien, förmodligen Indien.
Det är inte alls underligt att jag vill jämföra den här LP:n med de där svenska Rasa-skivorna som man numera hittar i nästan varenda loppisback. Eller ännu hellre med George Harrisonproducerade Goddess Of Fortune.
Jag påstår inte att musiken på den här LP:n är lika sövande meditativt, men där nånstans hittar du anslaget och känslan som uppstår när man spelar den här skivan.
Det finns flera skivor till ute, men de släpptes i slutet av 70-talet när bandet för länge sedan hade gett upp. För mig var Agitation Free en helt okänd storhet till dess att Mauritz på Record Service tipsade mig.
När han i samma andetag nämnde Tangerine Dream, Guru Guru och Ash Ra Tempel kunde jag inte låta bli.
Detta är en av få ”nya” LP-skivor på senare år jag köpt utan ha lyssnat först. Jag blev inte besviken.
Nr: 550/2222
Denna grupp från Berlin upptäckte jag inte förrän jag började kolla andras listor över bästa krautrockalbum.
SvaraRaderaDet ransakar jag mig själv för, kopplingen till Tangerine Dream finns ju där, Christopher Franke var ju trummis i Agitation 1967-1970. Tror inte de lagt till ändelsen Free på 1960-talet?
Som vanligt tycker jag att du skriver lysande om dessa krautrockgrupper, men jag tycker att Agitation Free utforskar musikens möjligheter och ramar, låååångt utanför det som dessa Pink Floyd gjorde.
Tycker att kopplingen Du gör till Allman Brothers är genial, visst kan man höra influenserna. Själv tycker jag mig höra släktskapet med Grateful Dead också och då menar jag i långa jam som Deads "The Other One".
Läste att man turnerade i Främre Orienten och Egypten så det förklarar nog de orientaliska klangerna.
Sedan skall man inte glömma bort att i Tyskland var/är det vanligt att man lärt sig spela ett klassiskt instrument.
Detta bara sagt som en förklaring till den tekniska skickligheten.
Tycker att Agitation Free släppt tre album som är världsklass, om man gillar genren kosmisk musik:
1. Malesch. 1972
2. 2nd. 1973
3. Last. 1976. Väldigt bra liveplatta. Insp. 73-74.
Till sist, det ekivoka konvolutet är hemskt.
Absolut! Agitation Free går mycket, mycket längre än PF. Både Malesch och Last står numera på min "wanted-lista", tack för tipset!
Radera