THE MOVE – NIGHTRIDING – 1988
The Move är ett av de knepigare banden som dök upp i slutet av 60-talet i England. Å ena sidan gjorde de trevlig psykedelisk pop som gick hem på topplistorna och de hade flera singelhits i England.
Å andra sidan kunde de stöka till det ganska ordentligt på sina LP-skivor. Något man närmast skulle kunna kallas progressiv rock, även om den genren knappt var ”uppfunnen” vid den tiden.
Excentrikern Roy Wood var den egensinnige och karismatiske ledaren av bandet.
Under hans ledning hade gruppen i slutet av 60-talet en rad hits i England; bland annat I Can Hear The Grass Grow, Flowers In The Rain och Fire Brigade.
Kända utanför England blev gruppen dock först med singeln Blackberry Way som 1968 till och med tog sig in på svenska tio-i-topp.
Den samlings-LP jag har med The Move innehåller de flesta av de där låtarna och är riktigt underhållande lyssning.
Det som slår mig är dock det lätt schizofrena uttrycket, en balans mellan det helt galna och ”vanlig” pop. Något som gör det spännande att lyssna på Nightriding trots att det är en samlingsplatta. Man vet inte riktigt vad som väntar runt hörnet.
The Move är också föregångaren till Electric Light Orchestra. En förvandling som tog sin början 1970 då Jeff Lynne ersatte Carl Wayne som sångare. Nästan omedelbart började han och Roy Wood att skissa på ELO-planen, som från början var tänkt att vara ett hobbyprojekt till The Move.
Det tog dock inte särskilt lång tid innan det blev precis tvärtom, ELO blev den seriösa satsningen och The Move blev ett sidoprojekt.
För Roy Wood blev dock ELO bara ett kortvarigt projekt. Redan efter första LP:n tröttnade han och drog vidare med glam- och hårdrocksbandet Wizzard. Hur det gick för ELO och Jeff Lynne vet de flesta...
Nr: 1976/2222
The Move är ett av de knepigare banden som dök upp i slutet av 60-talet i England. Å ena sidan gjorde de trevlig psykedelisk pop som gick hem på topplistorna och de hade flera singelhits i England.
Under hans ledning hade gruppen i slutet av 60-talet en rad hits i England; bland annat I Can Hear The Grass Grow, Flowers In The Rain och Fire Brigade.
Kända utanför England blev gruppen dock först med singeln Blackberry Way som 1968 till och med tog sig in på svenska tio-i-topp.
Den samlings-LP jag har med The Move innehåller de flesta av de där låtarna och är riktigt underhållande lyssning.
Det som slår mig är dock det lätt schizofrena uttrycket, en balans mellan det helt galna och ”vanlig” pop. Något som gör det spännande att lyssna på Nightriding trots att det är en samlingsplatta. Man vet inte riktigt vad som väntar runt hörnet.
Det tog dock inte särskilt lång tid innan det blev precis tvärtom, ELO blev den seriösa satsningen och The Move blev ett sidoprojekt.
För Roy Wood blev dock ELO bara ett kortvarigt projekt. Redan efter första LP:n tröttnade han och drog vidare med glam- och hårdrocksbandet Wizzard. Hur det gick för ELO och Jeff Lynne vet de flesta...
Nr: 1976/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar