CROSBY STILLS NASH & YOUNG – DEJA VU – 1970
När folk nu för tiden snackar om Crosby Stills Nash & Youngs första gemensamma platta, Deja Vu från 1970, är det nästan så att de får något religiöst i blicken. För det här anses vara den ultimata hippieskivan, ett så briljant mästerverk att man knappast tillåts andas när den spelas, en bibel och urkund.
Det här lär jag väl få skit för. Men det är inget mästerverk. Möjligtvis kan man väl hävda att Neil Youngs inträde i gruppen gav den en ny dimension. Men Deja Vu är faktiskt inte ens i närheten av en platta som Crosby Stills & Nash från 1969, och där var inte ens Neil Young med.
Och någon egentlig grupp som spelar tillsammans handlar det inte om här. David Crosby, Stephen Stills, Graham Nash och Neil Young bidrar med två låtar var - demokratiskt skulle det vara - och sen har de inte brytt sig särskilt mycket om vad de andra höll på med.
Det var väl här nånstans jag började misströsta vad det gäller Crosby...och Graham Nashs låtar på skivan är tyvärr inte heller några höjdare. Ingen, förutom Neil Youngs låtar – Country Girl och Helpless - är tillräckligt bra för att kalla skivan ett mästerverk. Skivans bästa spår är förresten en cover, Joni Mitchells låt Woodstock.
Sen det här med hippiebibel.
1970 var väl det där nästan över? Woodstock bara ett minne och de flesta som var med där brottades väl vid den här tiden mer med sina drogproblem än att filosofera över flower-powervågen, odla grönsaker i öknen, föda upp grisar eller att skriva poesi och nya låtar.
Allt detta sagt enbart i förhållande till övriga LP-skivor från CSNY-kollektivet. I jämförelse med annan popmusik från samma tid är Deja Vu naturligtvis en minnesvärd skiva. Den storheten kan jag inte ta ifrån denna klassiker.
Men om den här plattan kommit, säg 1967 eller 1968, hade jag kanske sett annorlunda på den.
Nr: 172/2222
När folk nu för tiden snackar om Crosby Stills Nash & Youngs första gemensamma platta, Deja Vu från 1970, är det nästan så att de får något religiöst i blicken. För det här anses vara den ultimata hippieskivan, ett så briljant mästerverk att man knappast tillåts andas när den spelas, en bibel och urkund.
Och någon egentlig grupp som spelar tillsammans handlar det inte om här. David Crosby, Stephen Stills, Graham Nash och Neil Young bidrar med två låtar var - demokratiskt skulle det vara - och sen har de inte brytt sig särskilt mycket om vad de andra höll på med.
Det var väl här nånstans jag började misströsta vad det gäller Crosby...och Graham Nashs låtar på skivan är tyvärr inte heller några höjdare. Ingen, förutom Neil Youngs låtar – Country Girl och Helpless - är tillräckligt bra för att kalla skivan ett mästerverk. Skivans bästa spår är förresten en cover, Joni Mitchells låt Woodstock.
1970 var väl det där nästan över? Woodstock bara ett minne och de flesta som var med där brottades väl vid den här tiden mer med sina drogproblem än att filosofera över flower-powervågen, odla grönsaker i öknen, föda upp grisar eller att skriva poesi och nya låtar.
Allt detta sagt enbart i förhållande till övriga LP-skivor från CSNY-kollektivet. I jämförelse med annan popmusik från samma tid är Deja Vu naturligtvis en minnesvärd skiva. Den storheten kan jag inte ta ifrån denna klassiker.
Men om den här plattan kommit, säg 1967 eller 1968, hade jag kanske sett annorlunda på den.
Nr: 172/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar