BIRTH CONTROL – KNOCK KNOCK, WHO´S THERE – 1973
När tyska Birth Control i början av 70-talet började bli kända utanför Berlin insåg skivbolagsfolk att det förmodligen gick att göra sig några spänn även på bandets tämligen okända första LP. Och så tyckte de nog att de borde göra något åt det fantasilösa skivomslaget (se mindre bild).
Det var så Knock Knock, Who´s There kom till 1973. Det är inget annat än Birth Controls första LP med nytt namn och nytt skivomslag. Jag vet inte om den sålde så mycket bättre än originalet...
När jag hittade LP:n i en skivback på Linné Skivbörs i Göteborg hade jag ingen aning om det där utan trodde att jag fått tag i någon okänd obskyr inspelning.
Att det inte var något slags samlingsalbum hajade jag. Men att det var Birth Controls första LP anade jag inte, den skivan hade jag inte, så låtarna var okända för mig.
Jag slog naturligtvis till ändå. Bättre att chansa än att missa nåt, resonerade jag. När jag om hem och kollade upp fakta på nätet insåg jag vad jag fått med hem.
Men förmodligen hade jag köpt skivan även om jag haft koll. Birth Controls första LP är ingen sån där LP man springer på i första taget. Dessutom är den inte alls dum, även om den kanske inte är lika intressant som de skivor bandet gjorde senare på 70-talet.
Här lite info till dej som inte har koll på Birth Control:
Gruppen är ett av de legendariska tyska krautrockbanden. De gick ut tämligen hårt med tung hård rock i början av 70-talet, gick sen över till jazzinspirerad progrock för att på 80-talet gå tillbaka till den hårda rocken...på gott och ont. Deras LP-skivor från 70-talet är rätt eftertraktade av samlare.
På första skivan handlar det om tung hård rock där organisten Reinhold Sobotta drar det stora lasset. De två instrumentala orgellåtarna Recollection och Sundawn tycker jag är LP:ns stora behållning.
Här påminner musiken mycket om Deep Purples första album, alltså Mark I-upplagan. Eller varför inte Rare Bird och deras två-tre första skivor.
För min del är jag trots allt rätt nöjd med det här inköpet. Knock Knock ska absolut vara kvar i samlingen. Inte minst för den överraskande avslutningen där Birth Control river av en helt okontrollerad version av Doors Light My Fire.
Nr: 1652/2222
När tyska Birth Control i början av 70-talet började bli kända utanför Berlin insåg skivbolagsfolk att det förmodligen gick att göra sig några spänn även på bandets tämligen okända första LP. Och så tyckte de nog att de borde göra något åt det fantasilösa skivomslaget (se mindre bild).
Det var så Knock Knock, Who´s There kom till 1973. Det är inget annat än Birth Controls första LP med nytt namn och nytt skivomslag. Jag vet inte om den sålde så mycket bättre än originalet...
När jag hittade LP:n i en skivback på Linné Skivbörs i Göteborg hade jag ingen aning om det där utan trodde att jag fått tag i någon okänd obskyr inspelning.
Att det inte var något slags samlingsalbum hajade jag. Men att det var Birth Controls första LP anade jag inte, den skivan hade jag inte, så låtarna var okända för mig.
Jag slog naturligtvis till ändå. Bättre att chansa än att missa nåt, resonerade jag. När jag om hem och kollade upp fakta på nätet insåg jag vad jag fått med hem.
Men förmodligen hade jag köpt skivan även om jag haft koll. Birth Controls första LP är ingen sån där LP man springer på i första taget. Dessutom är den inte alls dum, även om den kanske inte är lika intressant som de skivor bandet gjorde senare på 70-talet.
Här lite info till dej som inte har koll på Birth Control:
Gruppen är ett av de legendariska tyska krautrockbanden. De gick ut tämligen hårt med tung hård rock i början av 70-talet, gick sen över till jazzinspirerad progrock för att på 80-talet gå tillbaka till den hårda rocken...på gott och ont. Deras LP-skivor från 70-talet är rätt eftertraktade av samlare.
På första skivan handlar det om tung hård rock där organisten Reinhold Sobotta drar det stora lasset. De två instrumentala orgellåtarna Recollection och Sundawn tycker jag är LP:ns stora behållning.
Här påminner musiken mycket om Deep Purples första album, alltså Mark I-upplagan. Eller varför inte Rare Bird och deras två-tre första skivor.
För min del är jag trots allt rätt nöjd med det här inköpet. Knock Knock ska absolut vara kvar i samlingen. Inte minst för den överraskande avslutningen där Birth Control river av en helt okontrollerad version av Doors Light My Fire.
Nr: 1652/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar