TANGERINE DREAM – RUBYCON - 1975
Nånstans har jag läst att det var när uret uppfanns som tiden blev var mans egendom, på gott och ont. Innan dess steg man upp när solen gick upp och gick till sängs när den gick ner. När det var ljust ute levde och jobbade man. En tillvaro som låter rätt behaglig för oss stressöverkänsliga.
Om du vill återskapa lite av den känslan föreslår jag att du lyssnar på Tangerine Dreams album Rubycon. Där finns ett före och ett efter. Men inte mycket mittimellan...som om tid inte existerade...och om det mot förmodan skulle göra det, saknar det all betydelse.
Rubycon är en meditativ skiva. Jag tror den skulle fungera alldeles utmärkt vid avslappningsövningar och liknande.
Därför är den också, för min del, svår att analysera. Tangerine Dreams svepande synthar skapar mer atmosfär än melodier. Men de finns där nånstans i bakgrunden, dyker upp och försvinner lika hastigt.
När man tror att man hittat ett stycke, en sekvens, som är lite extra intressant, har det helt plötsligt gått flera minuter och ögonblicket är borta sedan länge.
Självklart är detta musik, men Rubycon är inte underhållande i den meningen att man direkt kan sitta och lyssna på skivan. Det går inte heller att ha på den i bakgrunden medan man gör något annat. Då blir den helt meningslös.
Jag tror det är bäst att låta Rubycon vara precis vad den är, en plats utan tid.
Nr: 1109/2222
Nånstans har jag läst att det var när uret uppfanns som tiden blev var mans egendom, på gott och ont. Innan dess steg man upp när solen gick upp och gick till sängs när den gick ner. När det var ljust ute levde och jobbade man. En tillvaro som låter rätt behaglig för oss stressöverkänsliga.
Om du vill återskapa lite av den känslan föreslår jag att du lyssnar på Tangerine Dreams album Rubycon. Där finns ett före och ett efter. Men inte mycket mittimellan...som om tid inte existerade...och om det mot förmodan skulle göra det, saknar det all betydelse.
Rubycon är en meditativ skiva. Jag tror den skulle fungera alldeles utmärkt vid avslappningsövningar och liknande.
Därför är den också, för min del, svår att analysera. Tangerine Dreams svepande synthar skapar mer atmosfär än melodier. Men de finns där nånstans i bakgrunden, dyker upp och försvinner lika hastigt.
När man tror att man hittat ett stycke, en sekvens, som är lite extra intressant, har det helt plötsligt gått flera minuter och ögonblicket är borta sedan länge.
Självklart är detta musik, men Rubycon är inte underhållande i den meningen att man direkt kan sitta och lyssna på skivan. Det går inte heller att ha på den i bakgrunden medan man gör något annat. Då blir den helt meningslös.
Jag tror det är bäst att låta Rubycon vara precis vad den är, en plats utan tid.
Nr: 1109/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar