FRANK ZAPPA – CHEAP THRILLS – 1998
Samlingsalbumet Strictly Commercial är en nyckel till Zappas värld. Men då kommer man bara till entrén. Det finns fler dörrar och behövs fler nycklar. Cheap Thrills skulle kunna vara en andra nyckel.
Det är också ett samlingsalbum, men här handlar det inte om Zappas mest välkända och framgångsrika låtar, låtvalet är i stället inriktat på lite mer udda saker, inspelningar som gör att man (eventuellt) blir nyfiken på vad som finns bakom nästa dörr...
Med låtar som You Are What You Is från märkliga Thing-Fish, Cheap Thrills, Zomby Woof och en liveversion av The Torture Never Stops får man upp dörren på glänt och anar då att där bakom finns ett gigantiskt rum, men förmodligen många fler.
Här är bara svagt upplyst och ett rökigt dis gör det omöjligt att få en överblick. Man kan bara ana de skuggfigurer som rör sig därinne.
Luften är tät och svår att andas, ljuden tränger fram som i slow-motion och folk pratar med förvrängda röster, eeeh...
Känslan är att det finns ohyggligt mycket att upptäcka här, men att skulle det varit bra om det funnits någon tillhands att fråga om vägen. Men det gör det inte, man har bara sina egna nycklar.
Det finns för övrigt en tredje ”nyckel”, Son Of Cheap Thrills, den lär dock vara något knepigare att komma till tals med.
Nr: 205/CD
Samlingsalbumet Strictly Commercial är en nyckel till Zappas värld. Men då kommer man bara till entrén. Det finns fler dörrar och behövs fler nycklar. Cheap Thrills skulle kunna vara en andra nyckel.
Det är också ett samlingsalbum, men här handlar det inte om Zappas mest välkända och framgångsrika låtar, låtvalet är i stället inriktat på lite mer udda saker, inspelningar som gör att man (eventuellt) blir nyfiken på vad som finns bakom nästa dörr...
Med låtar som You Are What You Is från märkliga Thing-Fish, Cheap Thrills, Zomby Woof och en liveversion av The Torture Never Stops får man upp dörren på glänt och anar då att där bakom finns ett gigantiskt rum, men förmodligen många fler.
Här är bara svagt upplyst och ett rökigt dis gör det omöjligt att få en överblick. Man kan bara ana de skuggfigurer som rör sig därinne.
Luften är tät och svår att andas, ljuden tränger fram som i slow-motion och folk pratar med förvrängda röster, eeeh...
Känslan är att det finns ohyggligt mycket att upptäcka här, men att skulle det varit bra om det funnits någon tillhands att fråga om vägen. Men det gör det inte, man har bara sina egna nycklar.
Det finns för övrigt en tredje ”nyckel”, Son Of Cheap Thrills, den lär dock vara något knepigare att komma till tals med.
Nr: 205/CD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar