Temahelg - Skivor jag aldrig borde köpt
IAN MOSS – MATCHBOX – 1989
Matchbox blev årets album i Australien 1989. Den valdes till bästa debutalbum och snodde priset för bästa debutsingel med låten Tucker´s Daughter som också blev årets låt. Dessutom valdes Ian Moss till årets manliga artist i Australien. Med andra ord borde Matchbox vara en ohyggligt bra rockplatta, eller hur?
Nja, jag slår inte några frivolter av lycka eller dansar på tåspetsarna. Så bra är inte Matchbox. Det är väl en helt okej platta. Ian Moss är en fingerfärdig gitarrist och kan riva av ett och annat riktigt fett solo.
Det är bra. Men det är alldeles för fläskigt...och lite för mycket Springsteen...och ibland är han lite skrikig den där Moss...påminner minsann om Tommy Nilsson när han sätter den sidan till.
Men skivan var bra 1989. Då skulle alla rockmusik låta precis så här. Fläskigt med en massiv ljudvägg bakom. Gärna en gitarrkliare lite över det vanliga. Det klarar Moss rätt bra. Men idag känns den här musiken lite väl daterad. Lite mossig...
Ian Moss påminner ganska mycket om Jimmy Barnes förresten. Det är ingen tillfällighet. De var polare och hade i början av 80-talet lirat ihop i Cold Chisel.
När det bandet kraschade gick det spikrakt upp för Barnes medan Moss solokarriär var något vingligare...fram till 1989.
Den var lika vinglig efter det också. Ian Moss lyckades inte leva upp till förväntningarna, uppföljaren till Matchbox, Worlds Away, var det nog ingen som gillade...
Det dröjde ända fram till 2005 innan han gjorde ett nytt försök. Och då hade alla glömt bort vem han var. Årets artist i Australien 1989? Vem då?
Nr: borttagen ur samlingen, säljes.
IAN MOSS – MATCHBOX – 1989
Matchbox blev årets album i Australien 1989. Den valdes till bästa debutalbum och snodde priset för bästa debutsingel med låten Tucker´s Daughter som också blev årets låt. Dessutom valdes Ian Moss till årets manliga artist i Australien. Med andra ord borde Matchbox vara en ohyggligt bra rockplatta, eller hur?
Nja, jag slår inte några frivolter av lycka eller dansar på tåspetsarna. Så bra är inte Matchbox. Det är väl en helt okej platta. Ian Moss är en fingerfärdig gitarrist och kan riva av ett och annat riktigt fett solo.
Det är bra. Men det är alldeles för fläskigt...och lite för mycket Springsteen...och ibland är han lite skrikig den där Moss...påminner minsann om Tommy Nilsson när han sätter den sidan till.
Men skivan var bra 1989. Då skulle alla rockmusik låta precis så här. Fläskigt med en massiv ljudvägg bakom. Gärna en gitarrkliare lite över det vanliga. Det klarar Moss rätt bra. Men idag känns den här musiken lite väl daterad. Lite mossig...
Ian Moss påminner ganska mycket om Jimmy Barnes förresten. Det är ingen tillfällighet. De var polare och hade i början av 80-talet lirat ihop i Cold Chisel.
När det bandet kraschade gick det spikrakt upp för Barnes medan Moss solokarriär var något vingligare...fram till 1989.
Den var lika vinglig efter det också. Ian Moss lyckades inte leva upp till förväntningarna, uppföljaren till Matchbox, Worlds Away, var det nog ingen som gillade...
Det dröjde ända fram till 2005 innan han gjorde ett nytt försök. Och då hade alla glömt bort vem han var. Årets artist i Australien 1989? Vem då?
Nr: borttagen ur samlingen, säljes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar