Temahelg - Skivor jag aldrig borde köpt
JOHN ILLSLEY – GLASS – 1988
John Illsley, basist i Dire Straits, gjorde på 80-talet två soloalbum. Den första, Never Told A Soul, är absolut nödvändig i samling. Den andra, Glass från 1988, är helt onödig.
Den sprider en doft av frisersalong omkring sig...får jag känslan av. För det finns ingen som helst risk att man rör på sig när man hör det här.
På första skivan gjorde John Illsley sin egen grej och fick fram ett rätt fräckt och lite udda sound. Glass är precis tvärtom. Här har förmodligen Illsley lyssnat in sig lite för mycket på vad som gällde under mitten och slutet av 80-talet.
Resultatet blir en ganska tråkig och intetsägande sak, som man faktiskt kan vara utan. Sladdrig 80-talspop helt enkelt. Med två undantag, I Want To See The Moon är en sjysst rocker i klassisk pubrockstil. Och Papermen, en struttig liten poplåt som gärna biter sig fast.
Men sen är det inte särskilt bra. Först och främst alldeles för mycket blås. Och för mycket keyboards och en massa andra pålägg. Och då kan det ju kvitta. Undrar varför jag köpte den här egentligen?
Nr: borttagen ur samlingen, såld.
JOHN ILLSLEY – GLASS – 1988
John Illsley, basist i Dire Straits, gjorde på 80-talet två soloalbum. Den första, Never Told A Soul, är absolut nödvändig i samling. Den andra, Glass från 1988, är helt onödig.
Resultatet blir en ganska tråkig och intetsägande sak, som man faktiskt kan vara utan. Sladdrig 80-talspop helt enkelt. Med två undantag, I Want To See The Moon är en sjysst rocker i klassisk pubrockstil. Och Papermen, en struttig liten poplåt som gärna biter sig fast.
Men sen är det inte särskilt bra. Först och främst alldeles för mycket blås. Och för mycket keyboards och en massa andra pålägg. Och då kan det ju kvitta. Undrar varför jag köpte den här egentligen?
Nr: borttagen ur samlingen, såld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar