Här behövs ett sjätte sinne

ROBERT PLANT – NOW AND ZEN – 1988

Jag tror det behövs ett - ej definierat - sjätte sinne för att hitta det som gör Now And Zen till den sjyssta rockplatta jag faktiskt tycker det är. Jag vet att det är en produkt av det sena 80-talets mest cyniska era.

Och det finns nog inte en enda låt på skivan jag skulle vilja kalla för innovativ, nyskapande eller ens bra. Men den här LP:n har ändå något som tilltalar mig.

Det var kanske så att vår gamle ungdomshjälte i slutet av 80-talet äntligen kommit över sin värsta medelålderskris och börjat göra bättre musik igen. Now And Zen är nämligen en av Robert Plants bättre skivor på flera år.

Den är betydligt roligare att lyssna på än Pictures At Eleven, den där jobbiga The Principle Of Moments och stökiga ofokuserade Shaken´n´ Stirred. Däremot är den bara en föraning om vad Plant kunde göra när han var i form på riktigt. Tänker då närmast på ett av 1993 års bästa album Fate Of Nation.

Now And Zen har för övrigt inte mycket med ”zen” att göra. Det var inte så att Robban satt sig i yogaställning och funderat ut meningen med livet. Jag gissar att han bara tyckte det var ett fräckt namn på en skiva, på samma sätt som Kurt Cobain när han kom på att bandet skulle heta Nirvana...

Now And Zen, utan några som helst metafysiska aspekter, är en sjysst hårdrockplatta från Robert Plant.

Det finns låtar som borde tilltala både gamla pudelrockare och gamla Led Zep-fans, utan att för den skull inkräkta på något av områdena. Jag gillar inledningen med Heaven Knows och Tall Cool One bäst.

Nr: 884/2222