Temahelg - Skivor jag aldrig borde köpt
DAVID KNOPFLER – LIPS AGAINST THE STEEL – 1988
Lips Against the Steel med David Knopfler skulle kunna vara en sån där skiva som man redan på förhand betraktar som förlorad tid att lyssna på. Där själva det meningslösa med detta är det enda som kan tänkas vara lite intressant.
Och på så sätt blir man väl inte besviken. David Knopfler hittar redan från första tonen någon slags begravningsstämning, som inte släpper.
Jag gillade hans första soloalbum, Release. Men det här är inte samma grej om jag ska vara ärlig. Knopfler känns alldeles för allvarlig och seriös. Som en sann och äkta tråkmåns.
Visst är det egentligen rätt bra musik på den här plattan. Det är snyggt och välproducerat, det går inte att undvika. Men för min del lyfter det aldrig. Lips Against the Steel från 1988 flyter ut till någon slags grå massa, utan början och utan slut. Tyvärr.
Nr: borttagen ur samlingen, säljes
DAVID KNOPFLER – LIPS AGAINST THE STEEL – 1988
Lips Against the Steel med David Knopfler skulle kunna vara en sån där skiva som man redan på förhand betraktar som förlorad tid att lyssna på. Där själva det meningslösa med detta är det enda som kan tänkas vara lite intressant.
Jag gillade hans första soloalbum, Release. Men det här är inte samma grej om jag ska vara ärlig. Knopfler känns alldeles för allvarlig och seriös. Som en sann och äkta tråkmåns.
Visst är det egentligen rätt bra musik på den här plattan. Det är snyggt och välproducerat, det går inte att undvika. Men för min del lyfter det aldrig. Lips Against the Steel från 1988 flyter ut till någon slags grå massa, utan början och utan slut. Tyvärr.
Nr: borttagen ur samlingen, säljes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar