Temahelg - Skivor jag aldrig borde köpt
ELVIS COSTELLO – TRUST – 1981
Det har någonstans sagts att Trust skulle vara jazzinfluerad. Det hänger nog mest på bilden på baksidan där Elvis Costello och Attractions har formerat sig som ett storband.
Men det där har fått mig att klia mig i huvudet mer än en gång. För så där väldigt mycket jazz tycker jag inte att det är. Inte så mycket att man direkt skulle kunna kalla det en jazzskiva i alla fall.
Faktum är att jag inte hittar nån stil alls på skivan. Det är inte new wave, så mycket har jag kommit fram till.
Men en sak vet jag. Trust är ärligt talat ganska monoton och tråkig. Det hjälper inte ens att Nick Lowe producerat.
Men tro nu inte att Trust är helt och hållet usel. Det är den naturligtvis inte. Det är ju trots allt en Elvis Costello och de där lite kul och oväntade vändningar finns där så klart.
Det är bara det att den inte håller riktigt, riktigt samma klass som de tidigare skivorna. Om man nu ska välja nån låt, då tar jag Clubland, den är hyfsad.
From a Whisper to a Scream är lite kul. You´ll Never Be a Man håller också. Men sen är det jämntjockt.
Nr: borttagen ur samlingen, säljes.
ELVIS COSTELLO – TRUST – 1981
Det har någonstans sagts att Trust skulle vara jazzinfluerad. Det hänger nog mest på bilden på baksidan där Elvis Costello och Attractions har formerat sig som ett storband.
Men tro nu inte att Trust är helt och hållet usel. Det är den naturligtvis inte. Det är ju trots allt en Elvis Costello och de där lite kul och oväntade vändningar finns där så klart.
Det är bara det att den inte håller riktigt, riktigt samma klass som de tidigare skivorna. Om man nu ska välja nån låt, då tar jag Clubland, den är hyfsad.
From a Whisper to a Scream är lite kul. You´ll Never Be a Man håller också. Men sen är det jämntjockt.
Nr: borttagen ur samlingen, säljes.
Som gammal Costello-fan delar jag inte din uppfattning. Visst, "Trust" är en splittrad platta utan någon enhetlig stil, och skivan är väl inte något av hans mästerverk. Men den innehåller flera ljuspunkter. Förutom nämnda "Clubland" brukar "New lace sleeves" räknas som en klassisk Costello-låt. Dessutom har jag personligen alltid varit svag för "Watch your step" och "Big sister's clothes".
SvaraRaderaMen det där med att "Trust" skulle vara en jazzplatta är bara trams. Costello tyckte uppenbarligen att det var kul att leka med olika stilar på omslagsbilder, och på "Trust" har han (eller någon fotograf/designer) valt foton som ger associationer till bilder på jazzmusiker från 1940- och 50-talen. Detta har dock ingenting med skivans musikaliska innehåll att göra. Senare under sin karriär har Costello som bekant försökt sig på jazz-influerat material, men det han gjorde på "Trust" kan definitivt inte beskrivas som jazz.
När jag skrev min tidigare kommentar gjorde jag en google-sökning för att kolla så att jag inte tog fel på låttitlarna. I efterhand såg jag följande:
SvaraRaderahttp://www.rollingstone.com/music/news/elvis-costellos-best-and-most-curiously-underrated-album-turns-30-20110124
En skribent i amerikanska Rolling Stone hyllar "Trust" som Costellos bästa album... Ja, smaken är verkligen olika.
Jag får nog hålla med skribenten i Rolling Stone. Så här i efterhand, många år i efterhand dessutom, framstår "Trust" för mig som en av Costellos starkaste, kanske den allra mest helgjutna. Nu är inte "helgjuten" nödvändigtvis synonymt med "bra", men i detta fall sammanfaller de två. Så olika det kan vara.
SvaraRadera(Däremot ser jag "My aim is true" som fruktansvärt överskattad. Det var den andra Costello-LP jag köpte, efter "Get happy", och den fick mig att hålla mig borta från ytterligare Costello-botaniseringar i flera år. Hör jag den nu är den OK, lite menlös, ganska tråkig. Och så saknar den ju Attractions.)