TANGERINE DREAM – CYCLONE – 1978
Ett nytt experiment från Tangerine Dream. Den här gången blev fansen som galna. Edgar Froese och hans kollegor ville provocera, men att reaktionerna på att de för första gången använde sångare och dessutom hade mage att anlita en ny trummis samt en flöjtist (engelsman till råga på allt elände) blev större än de räknat med.
Det finns säkert en och annan gammal TD-fans som verkligen och innerligt avskyr den här LP:n. Det är med viss glädje de konstaterar att Tangerine Dream redan på skivan efter tagit upp sitt gamla sound igen. Att de tycker sångaren är en katastrof är liksom givet på förhand.
Jag har inte alls de låsningarna. Cyclone har visserligen inte särskilt mycket med Tangerine Dreams övriga produktion att göra. Att jämföra den med musiklandskapen på föregångare som Rubycon och Phaedra går inte alls. Den har heller inga likheter med album som kom direkt efter, till exempel Force Majeur.
Nej, Cyclone är ett annorlunda album för att vara Tangerine Dream. Just därför tycker jag skivan är riktigt spännande. Här har Tangerine Dream mer gemensamt med Amon Düül II, Orange Peel och andra krautlegender än de någonsin hade innan. Möjligtvis beror detta på sångaren.
Ledtråden ligger nog i bilden på vikuppslaget. De kände sig fastlåsta och intvingade i ett hörn. Kanske är Cyclone en protest.
Jag köper definitivt budskapet och tar musiken för vad den är. Jag påstår att det är kraftfullt.
Att det är krautrock.
Att Cyclone är mycket märklig, men samtidigt välgörande, den kan vara hur kontroversiell den vill.
Nr: 967/2222
Ett nytt experiment från Tangerine Dream. Den här gången blev fansen som galna. Edgar Froese och hans kollegor ville provocera, men att reaktionerna på att de för första gången använde sångare och dessutom hade mage att anlita en ny trummis samt en flöjtist (engelsman till råga på allt elände) blev större än de räknat med.
Ledtråden ligger nog i bilden på vikuppslaget. De kände sig fastlåsta och intvingade i ett hörn. Kanske är Cyclone en protest.
Att det är krautrock.
Att Cyclone är mycket märklig, men samtidigt välgörande, den kan vara hur kontroversiell den vill.
Nr: 967/2222
Tiden går och nu kan vi aldrig mer höra TD live. Edgar Froese avled i början av detta år. Tycker att de två första låtarna är ovanligt lättlyssnade för att vara TD.
SvaraRaderaDen tredje och avslutande, Madrigal Mendian, är väl mer "typisk" TD.
Froese har målat omslagsbilden och kanske skall alla TD album ses som fristående konstverk?
Du skriver mer om känslan i musiken än tekniska färdigheter och det gillar jag.
Tack! Absolut en "lättlyssnad" skiva för att vara TD.
Radera