DROSSELBART – DROSSELBART – 1971
Drosselbart är en kung i bröderna Grimms sagovärld. Det är också ett tyskt uttryck som betyder ungefär ”kliande skägg”, om nu detta kan vara någon ledtråd till hur detta märkliga tyska krautrockband fick ihop denna minst sagt underliga LP.
Det finns inte särskilt många trevliga recensioner om Drosselbart på nätet. De flesta skribenter tycks inte gilla det här bandet trots att det handlar om innovativ progressiv hård rock från det tidiga 70-talet. Influenser från både Canterburyscenen, psykedelia, folkrock och heavy-psych kan anas.
Möjligtvis beror den negativa inställningen på att Drosselbart håller sig till texter på tyska och dessutom har en sångerska* med en tämligen genomskärande röst.
Hon påminner lite om Anna Meek i Catapilla i sina största stunder (om nu detta kan vara till nån ledning, det är dock ett positivt omdöme från min sida).
Drosselbart gjorde bara den här enda LP:n, en platta som nog kan betraktas som tämligen obskyr. Den är svårt att få tag på, dessutom brukar den bli ganska dyr när den nån enstaka gång dyker upp.
Jag tycker självklart att detta är en LP som absolut hör hemma i min samling. Den är mycket underhållande och Drosselbart hittar musikaliska vägar som det är spännande att följa.
Letar du på nätet efter låtar med Drosselbart kommer du förmodligen att stöta på Jemima allra först. Det är gruppens i princip enda singel.
Drosselbart var en mycket kortlivad konstellation som i stort sett bara existerade så länge att de hann skriva låtarna, spela in skivan och sen göra något enstaka pressframträdande. Gruppen gjorde aldrig någon livespelning.
Nr: 1040/2222
* Vem sångerskan egentligen är har tydligen aldrig kommit fram. På skivomslaget går hon under namnet Jemima och kallades tydligen också för Mono.
Drosselbart är en kung i bröderna Grimms sagovärld. Det är också ett tyskt uttryck som betyder ungefär ”kliande skägg”, om nu detta kan vara någon ledtråd till hur detta märkliga tyska krautrockband fick ihop denna minst sagt underliga LP.
Det finns inte särskilt många trevliga recensioner om Drosselbart på nätet. De flesta skribenter tycks inte gilla det här bandet trots att det handlar om innovativ progressiv hård rock från det tidiga 70-talet. Influenser från både Canterburyscenen, psykedelia, folkrock och heavy-psych kan anas.
Möjligtvis beror den negativa inställningen på att Drosselbart håller sig till texter på tyska och dessutom har en sångerska* med en tämligen genomskärande röst.
Hon påminner lite om Anna Meek i Catapilla i sina största stunder (om nu detta kan vara till nån ledning, det är dock ett positivt omdöme från min sida).
Drosselbart gjorde bara den här enda LP:n, en platta som nog kan betraktas som tämligen obskyr. Den är svårt att få tag på, dessutom brukar den bli ganska dyr när den nån enstaka gång dyker upp.
Jag tycker självklart att detta är en LP som absolut hör hemma i min samling. Den är mycket underhållande och Drosselbart hittar musikaliska vägar som det är spännande att följa.
Letar du på nätet efter låtar med Drosselbart kommer du förmodligen att stöta på Jemima allra först. Det är gruppens i princip enda singel.
Drosselbart var en mycket kortlivad konstellation som i stort sett bara existerade så länge att de hann skriva låtarna, spela in skivan och sen göra något enstaka pressframträdande. Gruppen gjorde aldrig någon livespelning.
Nr: 1040/2222
* Vem sångerskan egentligen är har tydligen aldrig kommit fram. På skivomslaget går hon under namnet Jemima och kallades tydligen också för Mono.
Men Olle.....
SvaraRaderaDet är ju operasångerskan Mono Gunia.
För att inte sabba den kariären har hon använt sig av lite olika alias.
Gift med Paol Vincent-Gunia.
Vill du verkligen grotta ner dig i Krauten söker du på lp`n han gjorde med Lucifers Dream, verkligen speciell, många av musikerna känner du redan till.
Oj, hade jag inte en aning om. Kul att få reda på. Och förstår varför hon inte ville skylta med namnet.
RaderaOch tack för tipset...gäller bara att hitta Lucifers dream.