STATUS QUO – JUST SUPPOSIN´ - 1980
Att de gamla elefanterna hade svårt att anpassa sig under nya vågen i slutet av 70-talet är sant. En del klarade det bra, andra gjorde mindre lyckade saker. Status Quo borde höra till dem som hade det allra svårast.
Men Just Supposin´ , som nog får sägas vara ett försök att hänga med av Rossi och grabbarna, är faktiskt en riktigt bra sak. Det var kanske inte new wave, men det var så nära Status Quo, med sin patenterade boogierock, kunde komma.
Nu är väl knappast skivans stora hits, What Yo´re Proposing och allsångsballaden Rock´n Roll, något som har direkt med new wave att göra, men flera av de andra låtarna antyder det.
Okej, det är egentligen inte mycket som förändrats, men tillräckligt för att man ska haja till.
Låtarna är lite halvknepiga och kanske påverkade av gossar som Elvis Costello, Graham Parker och andra new wave-hjältar.
Som "bevis" för detta lyfter jag fram roliga Name Of The Game, som kombinerar nya vågens fräckhet med Quos legendariska boogiesound. Det finns ett par sådana låtar till.
Därför är Just Supposin´en ganska udda sak jämfört med Status tidigare album, och något helt annat än sin föregångare Whatever You Want.
Jag trodde inte att jag någonsin skulle rekommendera en 80-talsplatta med Status Quo. Men i det här fallet gör jag faktiskt det.
Nr: 1451/2222
Att de gamla elefanterna hade svårt att anpassa sig under nya vågen i slutet av 70-talet är sant. En del klarade det bra, andra gjorde mindre lyckade saker. Status Quo borde höra till dem som hade det allra svårast.
Men Just Supposin´ , som nog får sägas vara ett försök att hänga med av Rossi och grabbarna, är faktiskt en riktigt bra sak. Det var kanske inte new wave, men det var så nära Status Quo, med sin patenterade boogierock, kunde komma.
Nu är väl knappast skivans stora hits, What Yo´re Proposing och allsångsballaden Rock´n Roll, något som har direkt med new wave att göra, men flera av de andra låtarna antyder det.
Okej, det är egentligen inte mycket som förändrats, men tillräckligt för att man ska haja till.
Låtarna är lite halvknepiga och kanske påverkade av gossar som Elvis Costello, Graham Parker och andra new wave-hjältar.
Som "bevis" för detta lyfter jag fram roliga Name Of The Game, som kombinerar nya vågens fräckhet med Quos legendariska boogiesound. Det finns ett par sådana låtar till.
Därför är Just Supposin´en ganska udda sak jämfört med Status tidigare album, och något helt annat än sin föregångare Whatever You Want.
Jag trodde inte att jag någonsin skulle rekommendera en 80-talsplatta med Status Quo. Men i det här fallet gör jag faktiskt det.
Nr: 1451/2222
New Wave? Det var första gången jag läst Status Quo och New Wave i samma mening. Det enda jag hittills har tänkt om detta album är hur olikt det var alla andra album Quo hade gjort innan dess. Bra är det i alla fall. Det är lite kliniskt rent på nåt vis, med en ljudbild som låter mer 80-tal än det skulle göra på många år från andra band faktiskt.
SvaraRadera