The Musical Box: En elektrisk flistugg

måndag 2 mars 2015

En elektrisk flistugg

VIRUS – REVELATION – 1971

Sångaren är inget vidare, hans engelska är hemsk. Men å andra sidan gör det inget, han sjunger inte särskilt mycket.
Det är möjligt att tyska Virus egentligen inte var ett särskilt originellt band ens för sin tid. Det här med ljudexperiment hade prövats av många innan dess och med mer lyckat resultat. Spacerock var inget nytt 1971, även om Virus kanske var Bielefelds svar på Pink Floyd.
Men jag blir ändå imponerad av att det går att dista en gitarr så mycket. Och att det går att klämma ur såna makalösa ljud ur en hammondorgel. Och så gillar jag flöjtisten.

Bäst av allt är dock när Virus till synes helt oplanerat ger sig in i en hyllning till Rolling Stones Paint It Black och på ett annat ställe hoppar över till valda delar av Pink Floyds The Pipers At The Gates Of Dawn. Sånt är så kul.

Virus levde nånstans i gränslandet mellan psykedelia, hård progressiv rock och krautrock. Jag är inte helt säker på det där med kraut, för särskilt mycket electronica är det inte.

Virus går liksom mer rakt på, drar upp volymen och sparkar igång den elektriska flistuggen redan från början. Effekten är dock ovanligt lyckad. Revelation, som bara innehåller fyra spår, är en mycket underhållande LP, men krävande.

Nr: 436/2222

2 kommentarer:

  1. Grattis, jag letar ständigt efter denna med BASF-loggan uppe till vänster men de få som jag sett har kostat över 1000-lappen i VG skick.
    Har också funderat på att skaffa mig denna från GARDEN OF DELIGHTS, men tvekar för jag tror den är remastrad. Står det något om det på fodralet? Min cd från 90-talet är det, varför gör dom såhär? Vill ha det torra 60-70 tals ljudet.
    Virus har den likheten med Eloy att de vann en tävling där första pris var, gissa vad, studiotid för en skivinspelning.
    Conny Plank, sov han aldrig, stod för denna, han har även skrivit spår nr 5 som egentligen bara var en utfyllnadslåt från början. Suverän låt på tyska om att dö av en överdos av tid. Misstänker att Conny lyssnade på Stones sataniska lp när han skrev denna.
    Bernd Hohmann är den som kallades "Molle", senare kom han till USA, via Indien, fick i ett indianreservat namnet "White Man Molle".( se you.tube). Det är det namnet han spelar in under. Står felaktigt ibland att det är Werner Monka som kallas Molle.
    Första gången jag hörde detta skitiga gitarrljud, måste ha varit i Frijid Pinks "House of the rising sun"? Älskade det direkt.
    Virus spelade ju bara in två skivor, med skiftande besättning, senare kom förstås en live.
    Här kommer det kultförklarade albumet WEED med WEED in i bilden. Visst är gruppen Weed samma som Virus till stora delar. Visst är det så att Ken Hensley spelade live med Weed i Hamburg. Visst är det så att orgeln låter förbaskat mycket Uriah Heep.
    Men att rakt av påstå att Ken är med på albumet, vilket är vanligt på nätet, är nog mer önsketänkande och myt.
    Huvudpersonen själv säger sig inte minnas något om en skivinspelning med bandet. Ser man denna skiva, även till ett högt pris, köp. Tungt tighta gitarrer med mer känsla än brillians, redan på första ackordet vet man om man gillar skivan eller.......
    Ledsen att jag inte har kraften att vara konkret idag, gillar i alla fall din sida mycket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det här är en grym platta! Gitarrljudet är så läckert.
      Stort tack för all info. Weed har jag ögonen på...men att hitta den skivan är inte det enklaste. Finns dock i reissue...som jag inte skaffat ännu...men den är på gång.
      Tyvärr kan jag inte vara till nån hjälp vara det gäller eventuell remastring, det står inget på skivomslaget och inga uppgifter finns hos återförsäljaren (Green-Brain, som brukar ange om det är så). Det enda jag kan säga, utan att ha hört originalet, är att ljudet är riktigt bra.
      Vad kul att jag får kommentarer på en sån här LP. Det brukar oftast vara ganska tyst i kommentarfältet när jag skriver om de här obskyra sakerna. Så ditt inlägg uppskattas verkligen!

      Radera