Den här helgen ska det handla om texter som aldrig borde blivit nedtecknade. Om skivor som aldrig borde blivit inköpta. Det väntar alltså ett antal recensioner där jag inte är fullt så välvilligt inställd som i de flesta andra texter.
En del av texterna är flera år gamla, vilket beror på att jag inte tycker det är roligt att lägga ut sådana texter. Men nu har jag samlat på mig så många att det känns som slöseri att inte göra det.
Jag planerade att lägga ut de här texterna redan i höstas, då under samlingsnamnet ”Novemberkåsan” med syftning på den skitigaste och jobbigaste mc-tävlingen som finns i Sverige. Men så kom jag på att det inte var särskilt trevligt mot alla dem som – till skillnad från mig – gillar de där skivorna.
Att de sen skulle behöva genomlida en lång och mörk vinter och samtidigt behöva gå och grubbla på mina texter kändes inte särskilt snällt.
Men nu är det vår, vi går mot ljusare tider, det spritter i kroppen av livsglädje och vi orkar säkert ta några smällar trots att det svider. Vad gör då en taskig recension?
Absolut ingenting. Den rinner av lika lätt som man kan säga trettiotre och en tredjedel.
Eller varför inte se den här helgen som ett tandläkarbesök. När det är avklarat kan vi gå mot resten av året utan tandsten och med mer trevliga saker framför oss.
Väl medveten om att alla inte tycker som jag – tack och lov har inte alla samma musiksmak eller värderingar – kommer nu ett antal texter publiceras om skivor som jag inte gillar. Kom ihåg att detta bara är vad jag tycker, inte något slags allmänt omdöme eller varudeklaration. Det finns helt säkert andra uppfattningar om de här skivorna, vilket jag har all respekt för.
Folk som är känsliga för att just deras favoritgrupp eller favoritartist kritiseras kanske ska undvika att läsa de texterna. En del har jag därför försett med varningstext.
För att höja förväntningarna lite avslöjar jag att bland helgens storheter dyker det upp både kända och mindre kända vinylskivor (det blir inte bara Lundell-skivor om nån trodde det). Här trängs Bob Dylan med Rush och Queen, Dire Straits med Imperiet och Paul McCartney, David Bowie, Frank Zappa, Elvis Costello...
Jag planerade att lägga ut de här texterna redan i höstas, då under samlingsnamnet ”Novemberkåsan” med syftning på den skitigaste och jobbigaste mc-tävlingen som finns i Sverige. Men så kom jag på att det inte var särskilt trevligt mot alla dem som – till skillnad från mig – gillar de där skivorna.
Att de sen skulle behöva genomlida en lång och mörk vinter och samtidigt behöva gå och grubbla på mina texter kändes inte särskilt snällt.
Absolut ingenting. Den rinner av lika lätt som man kan säga trettiotre och en tredjedel.
Eller varför inte se den här helgen som ett tandläkarbesök. När det är avklarat kan vi gå mot resten av året utan tandsten och med mer trevliga saker framför oss.
Väl medveten om att alla inte tycker som jag – tack och lov har inte alla samma musiksmak eller värderingar – kommer nu ett antal texter publiceras om skivor som jag inte gillar. Kom ihåg att detta bara är vad jag tycker, inte något slags allmänt omdöme eller varudeklaration. Det finns helt säkert andra uppfattningar om de här skivorna, vilket jag har all respekt för.
För att höja förväntningarna lite avslöjar jag att bland helgens storheter dyker det upp både kända och mindre kända vinylskivor (det blir inte bara Lundell-skivor om nån trodde det). Här trängs Bob Dylan med Rush och Queen, Dire Straits med Imperiet och Paul McCartney, David Bowie, Frank Zappa, Elvis Costello...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar