ELOY – OCEAN 2 – THE ANSWER - 1998
Ocean 2 är en liten överraskning. Det är ett riktigt bra Eloy-album. Jag hade egentligen inga större förhoppningar. Comebackalbum brukar sällan bli bra. Och absolut inte om det som den här skivan - bygger på ett gammalt storverk - Ocean från 1977.
Men Ocean 2 – The Answer visade sig vara väldigt trevlig lyssning. Inte nån av Eloys bästa album kanske. Inte närheten av de saker de gjorde på 70-talet. Men stabilt kompetent och faktiskt lite lätt uppfriskande, för att vara en platta från det sena 90-talet.
Frank Bornemann och keyboardisten Michael Gerlach hade naturligtvis massor av rutin att luta sig emot 1998. Men Ocean 2 går inte på slentrian eller gamla invanda rutiner.
Bornemanns gitarrslingor mal visserligen på i samma stil som under storhetsdagarna. Men han hittar faktiskt nya vägar som gör att nyfikenheten att lyssna vidare inte försvinner. Och Gerlach gör ett riktigt bra jobb på sina synthar...som alltid.
Om du, som jag, trodde att det här skulle vara någon slags kopia på originalet – Ocean – har du fel. Det är inte heller någon fortsättning. Likheterna, förutom skivomslagen, är egentligen inte många.
Nej, Ocean 2 står på sina egna 90-talsben, lite vingligare än förlagan, men tämligen stabilt ändå.
Nr: 95/CD
Ocean 2 är en liten överraskning. Det är ett riktigt bra Eloy-album. Jag hade egentligen inga större förhoppningar. Comebackalbum brukar sällan bli bra. Och absolut inte om det som den här skivan - bygger på ett gammalt storverk - Ocean från 1977.
Men Ocean 2 – The Answer visade sig vara väldigt trevlig lyssning. Inte nån av Eloys bästa album kanske. Inte närheten av de saker de gjorde på 70-talet. Men stabilt kompetent och faktiskt lite lätt uppfriskande, för att vara en platta från det sena 90-talet.
Frank Bornemann och keyboardisten Michael Gerlach hade naturligtvis massor av rutin att luta sig emot 1998. Men Ocean 2 går inte på slentrian eller gamla invanda rutiner.
Bornemanns gitarrslingor mal visserligen på i samma stil som under storhetsdagarna. Men han hittar faktiskt nya vägar som gör att nyfikenheten att lyssna vidare inte försvinner. Och Gerlach gör ett riktigt bra jobb på sina synthar...som alltid.
Om du, som jag, trodde att det här skulle vara någon slags kopia på originalet – Ocean – har du fel. Det är inte heller någon fortsättning. Likheterna, förutom skivomslagen, är egentligen inte många.
Nej, Ocean 2 står på sina egna 90-talsben, lite vingligare än förlagan, men tämligen stabilt ändå.
Nr: 95/CD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar