När låtar blir (stor)verk

BOB DYLAN – MODERN TIMES - 2006

Moderna tider, Modern Times, är en 20-talsfilm med Charlie Chaplin. Det är också namnet på Bob Dylans album från 2006. Jag vet inte om det fanns nån tanke bakom det, men här vrider Bob Dylan klockan tillbaka i tiden för vilken gång i ordningen? - till tiden före rocken, till amerikansk folkmusik, jazz och blues. Namnet är så klart ironiskt, varför annars döpa skivan till Modern Times?

Det är ett album med ett imponerande cv. Det är Bob Dylans 32:a studioalbum, den gick direkt upp som etta på amerikanska listan - Dylans första listetta sedan Desire 1976. Den blev också etta i Kanada, Australien, Nya Zeeland, Irland, Danmark, Norge, Schweiz...

...och i Sverige gick den upp på andra plats. Skivan såldes i över fyra miljoner exemplar bara de första två månaderna.

Det är få artister som lyckas uppnå sådan status att allt de gör betraktas med vördnad. När någon ny skiva kommer ut får den sällan negativ kritik eller behandlas på samma hårda sätt som andra.

Där nånstans slutar också deras låtar att kallas låtar och blir i stället ”verk”. Blir kritiken negativ, är den ofta mycket väl underbyggd.

Inte alla recensenter tar risker eller sticker ut hakan i onödan. De vill helst ha något mer att komma med än att de inte gillar hans nasala röst...

Bob Dylan uppnådde denna höga status för många, många år sedan, förmodligen redan 1975 efter Blood On The Tracks, eller ännu tidigare...

Och det är inte utan att man känner sig ganska liten inför en sån gigant som Bob Dylan.

65 år gammal lyckades han nämligen få ur sig ännu ett briljant album (där ser ni, jag gör det inte heller).

Nr: 1676/2222