OUT OF FOCUS – WAKE UP – 1970
Det finns en obestämbar känsla som dyker upp redan när man hör första låten på de riktigt stora, album som In Rock, Led Zeppelins etta, Abbey Road, Moontan. Man hör direkt att det kommer bli bra. Banden uppträder med sådan självsäkerhet och pondus att det inte kan bli något annat.
Jag får exakt samma känsla när jag lägger Out Of Focus första LP på skivtallriken. Det är en fantastisk LP. Musiken är varierad, smart och synnerligen spännande. Experimentell rock från det tidiga 70-talet, krautrock absolut, med inslag av jazzrock och psykedelia.
En blixtrande gitarrist som behärskar allt från psykedeliska fuzzeffekter till bluesrock. Och dessutom en flöjtist som borde gjort Ian Anderson grön av avundsjuka.
Inledningen med See How A White Negro Flies och God Save The Queen Cried Jesus är något av det kraftfullaste jag hört i genren.
Wake Up var ett statement av Out Of Focus och borde vara en rockikon. Men så är det naturligtvis inte.
Som alltid när det gällde tyska band hade Out Of Focus en sak emot sig, de sjöng på engelska men inte särskilt bra.
Eller bra och bra, uttalet är annorlunda och inte vad man är van vid. Lyssnar man på den här skivan mer än en gång – och det gör man – faller den kritiken ganska snabbt och det blir i stället en charmig del av musiken.
Jag menar att Wake Up är en lysande rockplatta fullt jämförbar med både det Atomic Rooster och Jethro Tull höll på med under samma tid.
Orsaken till att man i allmänhet inte hört så mycket om Out Of Focus är att gruppen efter den här LP:n gick mot jazzrock och där skapade en rad visserligen briljanta album, dock i en smalare genre.
Nr: 1876/2222
Det finns en obestämbar känsla som dyker upp redan när man hör första låten på de riktigt stora, album som In Rock, Led Zeppelins etta, Abbey Road, Moontan. Man hör direkt att det kommer bli bra. Banden uppträder med sådan självsäkerhet och pondus att det inte kan bli något annat.
En blixtrande gitarrist som behärskar allt från psykedeliska fuzzeffekter till bluesrock. Och dessutom en flöjtist som borde gjort Ian Anderson grön av avundsjuka.
Wake Up var ett statement av Out Of Focus och borde vara en rockikon. Men så är det naturligtvis inte.
Som alltid när det gällde tyska band hade Out Of Focus en sak emot sig, de sjöng på engelska men inte särskilt bra.
Eller bra och bra, uttalet är annorlunda och inte vad man är van vid. Lyssnar man på den här skivan mer än en gång – och det gör man – faller den kritiken ganska snabbt och det blir i stället en charmig del av musiken.
Orsaken till att man i allmänhet inte hört så mycket om Out Of Focus är att gruppen efter den här LP:n gick mot jazzrock och där skapade en rad visserligen briljanta album, dock i en smalare genre.
Nr: 1876/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar