Långa jam, mer jam och jam

SANTANA – 3 – 1971

Oj, jag vet knappt var jag ska börja. Här sitter jag med ett lyckligt flin, på gränsen till imbecillt, och bara njuter. Santanas gitarrsolon är ren magi.

Det är så svetten börjar rinna längs ryggen och håret reser sig på armarna. Jag hittar inte ett svagt spår på hela skivan, men jag vet inte ens vad låtarna heter. Sånt bryr jag mig inte om just nu.

Jo, det här är höjdpunkten på Santanas latinorockera. Santana 3 har kanske inte de där fantastiska hitlåtarna som finns på Abraxas.

Men det gör absolut ingenting. Här handlar det om gitarr, 90 procent fullblodsgitarr, långa jam, mer jam och jam.



Santana 3 är drömmen för alla gamla rockare som vet hur det ska kännas när de hör riktigt bra rock. Det är bara att köra ner huvudet och börja headbanga. Det här är old-school.

Har du inte blivit övertygad ska du lyssna på Toussiant L´Overture (det borde räcka med en gång).

Egentligen är det lite märkligt, en sådan här LP borde inte alls tilltala mig. Det är samma hela vägen, det är inte mycket till variation här inte. Carlos hittade det han sökte, ställde ner båda fötterna i jorden och började lira. Fem-minuters gitarrexplosioner, den ena efter den andra.

Okej, en och annan låt är kanske lite väl lång, Guajira till exempel, men lyssna på hur Santana behandlar gitarren, vilket ohyggligt drag.

Nr: 958/2222