Temahelg - Skivor jag aldrig borde köpt
MOON MARTIN – MYSTERY TICKET – 1982
Vad sånt här är tråkigt. Moon Martin var i slutet av 70-talet en lysande låtskrivare och en av nya vågens mest spännande amerikaner. Det tyckte jag ända tills jag fick tag i Mystery Ticket från 1982, hans sista album på 80-talet.
Och egentligen är låtarna på skivan riktigt bra pop. Moon Martin gör här, som tidigare, kul små pop-pärlor inte alls långt från 50-talsrocken, Buddy Holly och Chucken.
Rolling In My Rolls och She´s In Love With My Car är inte så lite Chuck Berry och X-Ray Vision är nästan punkig. Det borde vara riktigt, riktigt roligt att lyssna på den här plattan. Men det är det inte.
För av någon outgrundlig anledning anlitades 80-talshjälten Robert Palmer att producera skivan. Han ”uppdaterade” stackars Moon Martin till det syntetiska 80-talet, synthar och dancesound. Det funkade inte alls. Robert Palmer gjorde om Moon Martin från en av nya vågens hjältar till mainstream-pop. Borde inte sånt vara straffbart?
Nr: borttagen ur samlingen, såld.
MOON MARTIN – MYSTERY TICKET – 1982
Vad sånt här är tråkigt. Moon Martin var i slutet av 70-talet en lysande låtskrivare och en av nya vågens mest spännande amerikaner. Det tyckte jag ända tills jag fick tag i Mystery Ticket från 1982, hans sista album på 80-talet.
För av någon outgrundlig anledning anlitades 80-talshjälten Robert Palmer att producera skivan. Han ”uppdaterade” stackars Moon Martin till det syntetiska 80-talet, synthar och dancesound. Det funkade inte alls. Robert Palmer gjorde om Moon Martin från en av nya vågens hjältar till mainstream-pop. Borde inte sånt vara straffbart?
Nr: borttagen ur samlingen, såld.
haha min bästa moon martin platta i samlingen, konstigt hur man upplevr musiken
SvaraRaderaInstämmer. Moon Martin gjorde kul, fräsch powerpop till en början, men hamnade sedan i något slags slätstruken, trist middle of the road-rock-sörja.
SvaraRadera