Temahelg - Skivor jag aldrig borde köpt
TOTO – IV - 1982
Toto IV hamnade troligen i min samling på grund av grupptryck eller nåt sånt. 1982 hade jag inga skivor med bröderna Porcaro, Steve Lukather och allt vad de där studiomusikerna hette.
Men ALLA andra hade skivan. Och folk gillade tydligen de där grejerna de gjorde, högkvalitativ radiorock visserligen, men fullständigt anonym.
Så jag kände mej kanske tvungen eller nåt sånt. Eller så var jag lite nyfiken på vad det egentligen handlade om. För 1982 hade jag inte hajat det där med Toto.
Nu blev det väl inte bättre av att jag köpte skivan. Visserligen spelade jag både Roseanna och Africa några gånger extra, men jag tröttnade rätt fort. Toto IV har sedan dess stått undanställd bland en rad andra bra-att-ha-skivor. Jag kan inte påminna mig om att ha spelat den enda gång sedan den tiden.
Förutom nu när jag behövde en liten uppfriskning av minnet.
Och visst. Toto är BRA. De här studiomusikerna låter så oerhört rutinerat iskalla. De visste förmodligen exakt vilka knappar de skulle trycka på för att få precis de ljud och effekter de ville ha.
Snyggt och välpolerat blev det. Men, ärligt talat, ohyggligt tråkigt. Jag kommer aldrig att förstå Totos storhet.
Nr: borttagen ur samlingen, såld.
TOTO – IV - 1982
Toto IV hamnade troligen i min samling på grund av grupptryck eller nåt sånt. 1982 hade jag inga skivor med bröderna Porcaro, Steve Lukather och allt vad de där studiomusikerna hette.
Så jag kände mej kanske tvungen eller nåt sånt. Eller så var jag lite nyfiken på vad det egentligen handlade om. För 1982 hade jag inte hajat det där med Toto.
Nu blev det väl inte bättre av att jag köpte skivan. Visserligen spelade jag både Roseanna och Africa några gånger extra, men jag tröttnade rätt fort. Toto IV har sedan dess stått undanställd bland en rad andra bra-att-ha-skivor. Jag kan inte påminna mig om att ha spelat den enda gång sedan den tiden.
Snyggt och välpolerat blev det. Men, ärligt talat, ohyggligt tråkigt. Jag kommer aldrig att förstå Totos storhet.
Nr: borttagen ur samlingen, såld.
Det sedvanliga grupptrycket inom rockers-kretsar brukade väl oftast handla att Toto ska man inte ta i med tång. Nu brukar jag väl inte bry mig så mycket om vad tunnhåriga femtioplussare med hästsvans och maläten skinnpaj, dvs den tidens genomsnittliga rockers som de ser ut idag, kan tänkas tycka... men Toto har jag då aldrig fastnat för. Fast skivan Janne Schaffer spelade in med Porcararna var rätt OK.
SvaraRaderaUnder min uppväxt var det traditionellt julfirande hos mina farföräldrar varje år. Då mötte man en del släktingar som man sällan eller aldrig hade kontakt med under resten av året. Bland dessa släktingar fanns två av mina nästkusiner. De visste att jag var musikintresserad, och brukade alltid ge mig någon skiva i julklapp. På något konstigt vis lyckades de alltid köpa bra skivor, som intresserade mig.
SvaraRadera1982 var ett av de sista åren mina farföräldrar samlat hela släkten för julfirande. Mina nästkusiner hade slagit på stort. Jag fick två LP-skivor! Det var väldigt generöst. Men deras goda omdöme tycktes helt ha försvunnit. Plattorna jag fick var nämligen "Toto IV" och Phil Collins "Hello, I must be going". Suck...
I mellandagarna gick jag omgående till en lokal skivbutik där jag lyckades byta båda skivorna. jag minns fortfarande vilka skivor jag bytte till: "Let it bleed" med Stones (som jag då ganska nyligen hade upptäckt) och "Live!" med Bob Marley & The Wailers. Båda två är klassiska höjdarplattor som fortfarande finns kvar i samlingen.
Jag bar aldrig saknat vare sig Toto eller Collins. Och de där nästkusinerna har jag tråkigt nog tappat kontakten med i vuxen ålder.
Ha, ha lysande liten berättelse. Och vilka bra skivor du valde i stället!
Radera