Från drogromantik till popelit

ULF LUNDELL – KÄR OCH GALEN – 1982

Det uppenbarade sig först på Nådens år. Jag andades ut efter Ripprapp och Längre inåt landet. Men när Kär och galen dök upp 1982 var förvandlingen fullbordad.

Ulf Lundell hade gått från dylanskt irriterande romantiker och vänsterfalangist till etablerad svensk popelit. Med Öppna landskap kallades han för första gången till och med folkkär och var länge ett stadigt inslag på Svensktoppen.

Var det här jag tappade tron på Ulf Lundell? Jag tror det. Jag fortsatte visserligen att köpa hans skivor i några år till, men jag lyssnade inte på dem på samma sätt som förr (om jag lyssnade alls...).

Nu är Kär och galen en betydligt offensivare LP än jag kanske antyder. Det är i stort sett bara Öppna landskap jag är så ohyggligt trött på.

Det är en fantastisk låt det medger jag, men den återfinns numera i samma fack som Hotel California och Sweet Home Alabama. Den är så sönderspelad och uttjatad att jag idag inte ens kan lyssna på de 30 första sekunderna utan att bli uttråkad.

Tyvärr blir hela LP:n lidande av det. Kär och galen är svårspelad nu för tiden. Jag kommer inte överens med den alls.

Men jag har för mig att det finns andra låtar på skivan som borde förtjäna min uppmärksamhet. Lycklig lycklig kanske...?

Nr: 330/2222