Temahelg - Skivor jag aldrig borde köpt
IMPERIET – BLÅ HIMLEN BLUES – 1985
Jag plockade fram Blå himlen blues och förberedde mig på en riktig nostalgistund. Imperiet var under flera år nästan heliga för mig.
Men håll i er nu. Jag blev överraskad. Och nu vet jag att en och annan surögd kommer att börja morra ilsket.
Men jag blev överraskad - för att inte säga helt ställd - av att Blå himlen blues inte längre har den där magiska dragningskraften.
Den har i min värld inte klarat sitt åldrande särskilt väl. Det låter dystert 80-tal, det låter krystat och pretentiöst. Vad har hänt?
Nåja, jag spelade igenom skivan ett par gånger till. Och en gång till för säkerhets skull. Men samma känsla dröjde sig kvar. Till slut fick jag inse att det inte gick att ändra på.
Då är det väl så det är...för mig i alla fall.
Jag tänker inte analysera den känslan närmare men jag är helt övertygad om att andra har precis motsatta erfarenheter. Och jag tror inte att jag ska försöka att leta efter den känslan eller försöka skriva ner något påhittat hyllningstal till en för mig död LP.
Nr: borttagen ur samlingen, såld.
IMPERIET – BLÅ HIMLEN BLUES – 1985
Jag plockade fram Blå himlen blues och förberedde mig på en riktig nostalgistund. Imperiet var under flera år nästan heliga för mig.
Den har i min värld inte klarat sitt åldrande särskilt väl. Det låter dystert 80-tal, det låter krystat och pretentiöst. Vad har hänt?
Jag tänker inte analysera den känslan närmare men jag är helt övertygad om att andra har precis motsatta erfarenheter. Och jag tror inte att jag ska försöka att leta efter den känslan eller försöka skriva ner något påhittat hyllningstal till en för mig död LP.
Nr: borttagen ur samlingen, såld.
Den här plattan har jag också haft i samlingen, och den rensades ut redan någon gång kring 1990. Det var av precis samma skäl som du anger. Detta pretentiösa, teatraliska, krystade elände blev väldigt snabbt olyssningsbart. Jag kan tillägga att jag efter detta aldrig frivilligt lyssnat på något fjanten Joakim Tåström ägnat sig åt. Det räcker väl med följande enkla konstaterande: Vuxna män bär inte mössa inomhus.
SvaraRaderaTyckte inte den här lät särskilt bra när den kom heller. Fast jag VILLE tycka om den och gav den kanske fler chanser än vad den var värd - jag älskade "Rasera", såg mig som Imperiet-fan, och denna fick bra recensioner i de rätta tidningarna. Men mini-LPn som kom nåt år innan var riktigt ojämn med bara en höjdarlåt, "Kickar", som dessutom var signerad Stry som nu slutat i gruppen; detta sammantaget borde väl ha väckt oråd inför "Blå himlen blues".
SvaraRaderaNå, tre hyfsade låtar hör jag i alla fall här: "Århundradets brott", "Fat city" och "Moderna män". Resten hade jag som sagt lite svårt för redan då det begav sig. Och kanske var det här Thåström började flagna lite i mitt medvetande. Bakom den där rösten fanns en snubbe som skrev rätt så medelmåttiga, rentav taffliga, texter. Och tidigare hade det nog inte hörts så tydligt som på denna LP. På Ebba-tiden fungerade det liksom av bara farten.
Tyckte betydligt bättre om "Synd".