GNAGS – INTERCITY – 1980
En riktigt rolig skiva det här, danska Gnags har en skön stil. Här hade de lyssnat in sig på Elvis Costello, Graham Parker och Joe Jackson och fått ut denna mycket tidstypiska tidiga 80-talare.
Jag påstår rätt upp och ner att denna LP, tillsammans med föregångaren Burhöns, hör till Gnags absolut bästa skivor. Soundet är kallt, beräknande och fräckt, som är så typiskt från det sena 70-talet.
Att den har likheter med en storhet som My Aim Is True är nog ingen tillfällighet. Att andra spåret Rytmehans har något med Ian Dury att göra är jag helt säker på.
Gnags hittade det exakt rätta new wave-anslaget och är i min värld ett av de absolut mest spännande nordiska banden i den genren, om man ser till den här LP:n.
Gnags var nämligen inte alls trogna någon särskild musikstil. Från starten på i slutet av 60-talet gick de igenom fler faser än vad som egentligen var nyttigt för ett popband på väg uppåt.
Men samtidigt gjorde de bra skivor, både med progginspirerad pop och Bob Dylanska toner innan de i slutet av 70-talet halkade in på glamrock och sen alltså new wave (efter det gav de sig på synthpop, reggae och förmodligen en hel del annat också som jag kanske missat. Gnags har genom åren släppt massor med skivor).
Det var dessutom med Intercity Gnags skulle bli stora i Sverige. De tog hjälp av MNW som lanserade skivan ganska hårt. Att det inte gick särskilt bra kan ni säkert räkna ut, Intercity är knappast någon av de vanligare danska popskivorna i svenska skivsamlingar. Där gick det bättre för Gasolin och Kim Larsen.
Men för den som på ”den gamla goda tiden” gillade skivor som This Years Model, My Aim Is True, Squeezing Out Sparks och Approved By The Motors kommer att ha mycket glädje av Intercity också.
Nr: 523/2222
En riktigt rolig skiva det här, danska Gnags har en skön stil. Här hade de lyssnat in sig på Elvis Costello, Graham Parker och Joe Jackson och fått ut denna mycket tidstypiska tidiga 80-talare.
Att den har likheter med en storhet som My Aim Is True är nog ingen tillfällighet. Att andra spåret Rytmehans har något med Ian Dury att göra är jag helt säker på.
Men samtidigt gjorde de bra skivor, både med progginspirerad pop och Bob Dylanska toner innan de i slutet av 70-talet halkade in på glamrock och sen alltså new wave (efter det gav de sig på synthpop, reggae och förmodligen en hel del annat också som jag kanske missat. Gnags har genom åren släppt massor med skivor).
Men för den som på ”den gamla goda tiden” gillade skivor som This Years Model, My Aim Is True, Squeezing Out Sparks och Approved By The Motors kommer att ha mycket glädje av Intercity också.
Nr: 523/2222
Din beskrivning av denna skiva får mig att tänka på ett av de tristaste banden i svensk rock (och konkurrensen är som bekant enorm), nämligen Eldkvarn. De har gjort ett ändlöst antal plattor med tråkig svensk mainstream-rock. Men det finns faktiskt ett par ljuspunkter bland alla sömnpiller de producerat. Omkring 1980 influerades de av new wave-pop och gjorde 2 - 3 plattor där de hämtat inspiration från Costello, Graham Parker och liknande artister. En av dessa, "Musik för miljonärer" från 1980, har jag faktiskt fortfarande i samlingen, trots att jag numera aldrig skulle drömma om att skaffa mig några skivor med Eldkvarn.
SvaraRaderaDär träffade du alldeles rätt. Jag har för mig att jag vid något tillfälle faktiskt jämfört Gnags med Eldkvarn.
RaderaTack för tipset förresten! Ska hålla ögonen öppna efter den plattan, jag har gjort mig av med alla mina eldkvarnskivor, men det skulle vara roligt att ha nån i samlingen ändå, så varför inte deras bästa...