Temahelg - Skivor jag aldrig borde köpt
DIRE STRAITS – ON EVERY STREET – 1990
On Every Street är en skiva en del Dire Straits-fans hävdar är experimentell...
Det måste man nog vara väldigt mycket Dire Straits-beundrare för att tycka...
Det är Dire Straits sista album. Och här finns prov på precis allt Dire Straits gjorde under sin karriär. Men inget är nytt, inget nytänkande eller experimenterande.
Det är möjligt att Mark Knopfler försökte sammanfatta bandets hela karriär på en enda skiva. Jag misstänker det.
Problemet är att On Every Street låter precis så tråkig och sömnig som det Dire Straits varit på väg mot under hela 80-talet. Det är snyggt och elegant proffsigt gjort. Det stora problemet är att det mesta låter ungefär likadant...
Det tog nästan sex år för Dire Straits att göra en uppföljare till 1985 års kommersiella monsteralbum Brothers In Arms.
Och med förväntningar som självklart var skyhöga blev On Every Street egentligen bara en avslutning.
Än i dag har jag inte riktigt förstått vad Mark Knopfler ville med en låt som Calling Elvis. Är det en parodi, en märklig hyllning, eller brist på bra ideér...
Nr: borttagen ur samlingen, såld.
DIRE STRAITS – ON EVERY STREET – 1990
On Every Street är en skiva en del Dire Straits-fans hävdar är experimentell...
Det måste man nog vara väldigt mycket Dire Straits-beundrare för att tycka...
Problemet är att On Every Street låter precis så tråkig och sömnig som det Dire Straits varit på väg mot under hela 80-talet. Det är snyggt och elegant proffsigt gjort. Det stora problemet är att det mesta låter ungefär likadant...
Än i dag har jag inte riktigt förstått vad Mark Knopfler ville med en låt som Calling Elvis. Är det en parodi, en märklig hyllning, eller brist på bra ideér...
Nr: borttagen ur samlingen, såld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar