BLUE ÖYSTER CULT – AGENTS OF FORTUNE – 1976
Det ironiska med detta ett av 1976 års bästa hårdrockalbum är att det inte är något direkt hårdrockalbum. Men det var ett fantastiskt album Blue Öyster Cult fick ihop ändå. På något sätt – medvetet eller inte – lyckades de få flera musikstilar att smälta samman på den här LP:n.
Jodå, hårdrocken fanns där, men inte så att gruppens gamla långhåriga bikerfans direkt kände igen sig. I stället lät Blue Öyster Cult som ett smart progressivt rockband med arenaambitioner och en sällsynt känsla för powerpop och new wave.
För säkerhets skull lägger jag till punk också, för ilska fanns där, det går inte att ta fel på.
Men så hade ju Blue Öyster Cult den här gången fått hjälp med låtskrivandet av Patti Smith, som i mitten av 70-talet var ilsknaste av de arga.
Men det mörka, mystiska och kittlande svarta hade gruppen inte lämnat ifrån sig. Agents Of Fortune är till ytan en ganska glättig sak, men det är en illusion, bakom fasaden hittar man musik som har rötterna i psykedelia och post-punk. Skivans största hit – Don´t Fear The Reaper – är ett av de tydligaste exemplen.
Det finns flera riktigt bra låtar på skivan. True Confessions, deprimerande, kolsvarta, cyniska This Ain´t The Summer Of Love och inte minst E.T.I (Extra Terrestrial Intelligence) och Tattoo Vampire.
På grund av de låtarna vill jag påstå att Agents Of Fortune är ett av Blue Öyster Cults främsta verk, fullt jämförbart med legendariska album som Blue Öyster Cult, Tyranny And Mutation och Secret Treaties.
Nr: 680/2222
Det ironiska med detta ett av 1976 års bästa hårdrockalbum är att det inte är något direkt hårdrockalbum. Men det var ett fantastiskt album Blue Öyster Cult fick ihop ändå. På något sätt – medvetet eller inte – lyckades de få flera musikstilar att smälta samman på den här LP:n.
Men så hade ju Blue Öyster Cult den här gången fått hjälp med låtskrivandet av Patti Smith, som i mitten av 70-talet var ilsknaste av de arga.
Men det mörka, mystiska och kittlande svarta hade gruppen inte lämnat ifrån sig. Agents Of Fortune är till ytan en ganska glättig sak, men det är en illusion, bakom fasaden hittar man musik som har rötterna i psykedelia och post-punk. Skivans största hit – Don´t Fear The Reaper – är ett av de tydligaste exemplen.
Det finns flera riktigt bra låtar på skivan. True Confessions, deprimerande, kolsvarta, cyniska This Ain´t The Summer Of Love och inte minst E.T.I (Extra Terrestrial Intelligence) och Tattoo Vampire.
Nr: 680/2222
Underbar platta som bör återfinnas i en seriös skivsamling.
SvaraRadera