BRYAN FERRY – THE BRIDE STRIPPED BARE – 1978
En överraskande bra LP det här. Bra låtar. Och så sjunger Ferry med en så uttrycksfull röst att det inte går att låta bli att gilla det han gör. The Bride Stripped Bare påminner ganska mycket om det gamla Roxy Music-albumet Siren, om nu nån minns det, den där plattan med Love Is The Drug ni vet. Men glöm det där med disco.
Man ska nog inte blanda ihop Bryan Ferrys soloalbum för mycket med Roxy Music. Ferry var kanske hjärtat i Roxy Music. Men han var inte själen. The Bride Stripped Bare når aldrig samma höjder som något av de Roxy Music-album som gjordes på 70-talet.
Att jämföra den här skivan med till exempel Stranded, For Your Pleasure eller den där magiska debut-LP:n går inte. På de skivorna fanns både själ och hjärta, det var därför det blev så fantastiska skivor.
Ferry hade med sig ett gäng synnerligen kompetenta studiomusiker på The Bride Stripped Bare. Men de var just studiomusiker, de var inte med i bandet. Jag tycker att det märks så tydligt.
Musiken är kristallklar, välgjord och perfekt på alla sätt. Men jag saknar det där oförklarliga, själen. Det blir kliniskt, sterilt och luktar sjukhuskorridor.
Det finns flera riktigt bra poplåtar på skivan, inte minst inledningen med Sign Of The Times. Men jag hittar bara en enda låt som verkligen berör, sista spåret This Island Earth, där Ferry sjunger med en stillsam betraktande desperation som åtminstone får mig att känna. Nästan samma känsla som For Your Pleasure eller det där magiska debutalbumet lyckades skapa.
Nr: 1406/2222
En överraskande bra LP det här. Bra låtar. Och så sjunger Ferry med en så uttrycksfull röst att det inte går att låta bli att gilla det han gör. The Bride Stripped Bare påminner ganska mycket om det gamla Roxy Music-albumet Siren, om nu nån minns det, den där plattan med Love Is The Drug ni vet. Men glöm det där med disco.
Att jämföra den här skivan med till exempel Stranded, For Your Pleasure eller den där magiska debut-LP:n går inte. På de skivorna fanns både själ och hjärta, det var därför det blev så fantastiska skivor.
Musiken är kristallklar, välgjord och perfekt på alla sätt. Men jag saknar det där oförklarliga, själen. Det blir kliniskt, sterilt och luktar sjukhuskorridor.
Nr: 1406/2222
Roxy Music är ett band vars storhet jag nyligen återupptäckt, och för inte så länge sedan lyssnade jag igenom hela deras katalog. Det mesta är fortfarande alldeles lysande - från den tidiga blandningen av glam och experimentell "artrock" till den eleganta, svala synthpopen på det sista studioalbumet "Avalon". Jag har planerat en djupdykning i Ferrys soloalbum, men har inte hunnit så långt.
SvaraRaderaMen du, det gick nog lite snabbt när du skrev din text. Du kallar konsekvent skivan för "The bride stepped bare", men den korrekta titeln är förstås "The bride stripped bare". Titeln ska vara hämtad från ett konstverk av Marcel Duchamp.
Ha, ha, tack för den! Fixat! The Bride Stripped Bare var det.
Radera