Temahelg - Skivor jag aldrig borde köpt
MIKE RUTHERFORD – WORD OF MOUTH – 1990
Nånstans tycker jag att Mike Rutherford borde haft lite smak. För när jag hör låten Word of Mouth från Mike and the Mechanics album med samma namn tycker jag det är lite pinsamt.
Oumpa-oumpa-pop som möjligtvis skulle kunna passa som publikuppvärmare inför en engelsk fotbollsmatch. I en lägre division då. Knappast Premier League.
Det hjälper inte ett dugg att det är Paul Carrack som är sångaren i bandet. Han brukar annars kunna göra rätt bra grejer, ibland, i rätt sällskap.
Men Word of Mouth från 1990 är alldeles för mycket lättköpt synthpop. Den låter ungefär som alla andra pop-plattor från den här tiden. Det vill säga, det händer inte ett dugg.
Nej, där sjönk den gamle Genesis-basisten på skalan.
Nr: borttagen ur samlingen, såld.
MIKE RUTHERFORD – WORD OF MOUTH – 1990
Nånstans tycker jag att Mike Rutherford borde haft lite smak. För när jag hör låten Word of Mouth från Mike and the Mechanics album med samma namn tycker jag det är lite pinsamt.
Men Word of Mouth från 1990 är alldeles för mycket lättköpt synthpop. Den låter ungefär som alla andra pop-plattor från den här tiden. Det vill säga, det händer inte ett dugg.
Nej, där sjönk den gamle Genesis-basisten på skalan.
Nr: borttagen ur samlingen, såld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar